Ibland känns allt bara overkligt.

Vissa tillfällen i livet känns det som om man ser på film, inget av det som händer är verkligt. Man lovar sig själv att man aldrig ska behöva gå igenom vissa saker och sen sitter man där en vacker dag och undrar "hur i helvette hamnade jag här???".

Nu ger jag upp mitt "happyface" ett tag och låter livet vara precis så piss som det är. Det betyder inte att jag tänker gräva ner mig, jag letar fortfarande lägenhet och nya katten kommer vilken dag som helst, men ibland behöver man inte låtsas att allt är bra, utan bara inse att man har en piss period och gå in i sig själv.

Ska börja gå på Yoga och meditation och försöka hitta mitt inre lugn igen så jag kan ta mig igenom den här helvettes svackan. Jag har kraften, jag måste bara använda rätt verktyg för att komma i kontakt med den.

Jag hoppas verkligen att ni mår bättre än jag kära bloggvänner...

Sjuk...igen...

Jag har precis blivit frisk från min influensa och så åker jag på magsjuka.... Ibland blir man lite irriterad :)
Fördelen är ju att livet kommer kännas så jäkla mycket bättre när jag blir frisk. Efter att ha varit sjuk i nästan 3 veckor kommer det "friska" livet kännas väldigt bra, oavsett om jag vatrivs på jobbet eller inte. Hoppas jag iaf.

Kikade in på Lyckobloggen och hittade en intressant länk till en text som handlar om vad folk ångrar när dom är döende. Det är hemskt men inspirerande att läsa och får en att tänka till lite.


Jag vet ju själv hur mycket mitt liv styrs av rädsla. Kan inte säga upp mig, rädd för att inte få pengar. Kan inte flytta till landet, rädd för att inte hitta jobb i närheten. Vågar inte träffa någon och bli kär, rädd för att det inte ska funka. Och så vidare.


Vad krävs egentligen för att man ska släppa sina rädslor och leva sitt liv?

Jag drunknar i konflikter

Det är ju inte direkt en hemlighet att det varit sjukt jobbigt och dålig stämning på jobbet senaste halvåret. Energin som går åt till att klara av mitt arbete just nu gör att det inte riktigt finns rum för annat. Så när det kommer konflikter utanför så känner jag att jag helt ärligt bara inte orkar.

Det är inte likt mig att undvika en konflikt eller säga till när någon gjort mig ledsen men just nu känner jag att jag orkar inte mer. Jag har huvudet precis ovanför vattenytan och får jag en kallsup nu så kommer paniken att dra ner mig i mörkret.

Fördelen är att det kan fan bara bli bättre nu. Jobbet är skit, hemmet är skit, kärleken är frånvarande. Så nu kan det bara gå åt ett håll och det är uppåt. Jag hoppas verkligen att det börjar röra sig snart för man kan bara hålla andan en viss tid.

En god nyhet är iaf att jag förmodligen hittat en kompis till Myran. Det tog tid men jag ville inte bara skaffa någon i panik som sen visar sig vara fel. Så om typ en vecka kommer han nog flytta hit. Känns underbart att min älskling äntligen ska få en kompis att leka med igen och att man dessutom kan ge en hemlös katt ett nytt liv. Återkommer med mer info när jag vet.

Hoppas ni mår bra där ute i cyberrymden!

Min första fimo

Idag va jag och köpte fimolera. Och det blev en liten Totoro kylskåpsmagnet! :D För att vara första försöker är jag faktiskt nöjd. Måste bara hitta våtservetter eller något annat fantastiskt sätt att ta bort färgen från händerna så det inte färgar av på den vita leran. Tips någon?




Försökte mig på att tova ull idag igen efter lite vägledning från finaste häxsyster men det gick åt helvette igen så jag ger snart upp den biten... Ingenting händer hur mycket jag än hackar.

Det är väl typiskt..

...att man ska få ett infall av massor med inspiration, som leder till pirr i mage, klockan tolv på natten så man inte kan sova :) Det hela började med att jag hittade en bytes annons och ska ringa på en lägenhet imorgon i ett område jag verkligen vill bo i. Sen kom jag hem och försökte börja tova ull men det gick åt helvette... Ingenting händer hur mycket jag än hackar och det är alldeles för sent för att ringa kära häxsyster och fråga hur fan man gör. Så jag började söka på nätet för att hitta en beskrivning men istället hittade jag massa roligt man kan göra med fimolera. Så jag fick värsta suget att köra lite lera och börja pyssla. Blir ju såklart svårt att handla på panduro vid den här tiden så det är bara att vänta tills imorn.

Hoppas inspirationen kommer tillbaka imorn när den faktiskt kan göra lite nytta :) Natti!

P.S. På t.ex. den här braiga sidan kan du lära dig hur du gör dessa:

Bättre

Idag kunde jag äntligen ta mig ut en sväng och hälsa på min moder för lite hemlagad mat och ömhet. Var så otroligt skönt att komma ut ur lägenheten även om jag vart helt slut av det. Antar att det kommer ta ett tag innan mina krafter återkommer från den här influensan eller vad det nu va. Nu när febern är nere så börjar iaf inspirationen komma tillbaka vilket är bra. Tankar om vart jag ska bo och liknande cirkulerar än en gång i mitt huvud istället för bara snor. Ibland är det så otroligt mycket som ska tas tag i att det är väldigt svårt att veta vart man ska börja... Men kan inte göra så mycket nu iaf så är nog bäst att sova lite :)

Så otroligt uttråkad....

Nu kommer ett gnäll inlägg :) Här trodde jag att jag va duktig som stannade hemma från jobbet för att bli frisk när jag började känna av halsen. Proppade i mig nyttigheter och kurerade mig. Efter tre aslånga astråkiga dagar så blir det VÄRRE! Jag är en sån person som börjar klättra på väggarna efter ett tag om jag varit hemma för länge. Speciellt om jag har planer på att dra till ställen för att sätta upp lappar om lägenhetsbyte och söka jobb. Idag kom iaf min kära mor och hälsade på. Jag klagar inte på Myrans sällskap, absolut inte! Men hon är inte så pratglad och det blir lätt långtråkigt att kolla på serier och gosa i soffan.... Hittade en sak jag ville ha såklart när jag klickade runt på internet i ren tristess:

Inte för att jag bakar ofta men om jag får ett större kök kommer jag nog (kanske) göra det :) Hoppas ni har roligare än jag har det!

Jag önskar att det såg ut såhär när jag lagar mat:

Men det ser mer ut såhär:

^^

Svart och vitt

Jag har verkligen två helt olika sidor inom mig. Den ena är lite mörkare, mystisk, rockig, sökande. Medan den andra är harmoni och gullig. Jag har oftast varit mer mörk, inte sådär emo eller så men jag gillar svart och förut gillade jag döskallar (det har jag dock lagt av med nu). Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på den uppväxt jag har haft, utan min mörka och starka sida hade jag aldrig överlevt. Den ljusa sidan av mig är något som utvecklats under senare år.

Så när jag snubblar in på en "must have cute" sida och kommer på mig själv med att dregla över saker som dessa:

så blir jag lite förvånad. Fast ändå inte.

Eller varför inte den här underbara "plånboken":

Vill ha....

Nu till något helt annat.
Jag har kommit på att det nog inte är en sådan bra idé för mig att flytta ut i skogen. Jag skulle älska det men eftersom jag har två heeeelt olika sidor i mig skulle den sociala sidan bli helt jävla galen efter ett tag. Så jag kommer söka mig en bit ifrån sthlm men fortfarande nära nog för att kunna hälsa på folk när jag vill.

Hade gjort en karta med overhead papper där jag markerat olika städer jag var intresserad av och vart i landet jag känner folk. Halmstad va väldigt intressant eftersom min älskade häxsyster bor i närheten. Men jag vill inte flytta någonstans och sen inse att jag inte trivs. Det skulle kännas som värsta nederlaget. Så därför kör jag fegis stilen.

Hade tänkt att leta boende och nytt jobb i veckan men istället blev jag sjuk och sitter här och dreglar över söta saker.... Så kan det gå! :)

Love, eat, pray

Kollade på filmen Love, eat, pray för andra gången. Det är en av dom få "tjejfilmer" som jag klarar av att se. Den har lite för finputsade dialoger som inte känns riktigt naturliga men jag gillar den för jag känner igen mig så mycket i henne.

Jag vill så otroligt mycket åka iväg ut i världen och finna mig själv. Jag skulle behöva det. Visst jag har flyttat utomlands 2 ggr förut men då var det för att arbeta. Plus att det va innan jag fann min inre styrka och kärlek. Jag kan bara tänka mig hur mycket mer givande det skulle bli nu.

Dom talar om "sitt ord" i filmen. Det ord som beskriver en. Mitt är definitivt sökaren. Jag har aldrig träffat någon som söker så mycket som jag. Men det finns alltid en anledning till att man gör saker som man gör. Istället för att försöka kväva mitt sökande och passa in i samhället/vardagen så borde jag följa min inre röst. Men fan va läskigt det är. Jag låter rädslan styra mitt liv utan att ens vara medveten om det.

En annan sak jag tänkt på är att anledningen till att jag längtar bort från Sverige kan vara för att jag inte känner att jag hör hemma här. Om man flyttar utomlands så hör du inte hemma där, du är en främling, då blir det mer OK att känna så. När man känner sig som en främling i sitt eget land, sin egen stad, sitt eget hem, så känns det inte OK.
Sen är det ett sätt att släppa kontrollen. Jag har ingen aning om vad som väntar i ett annat land. Det blir som att lära sig leva på nytt. Jag älskar den känslan. Att bli pånyttfödd.

Så jag kanske ska släppa allt och födas igen. Släppa rädslan och kontrollen. Men det kommer förmodligen inte ske. Inte nu. Jag är 28 år gammal och har ingen aning om vart jag hör hemma. Det är ganska sorgligt om man tänker efter.

Vem vet vart framtiden för mig. Förhoppningsvis hem.