Skit dag

Känner mig tyngd och irriterad. Sur på mig själv för att jag inte kan säga nej. "Men hon kan ju inte be någon annan" tänker jag och så tar jag på mig saker jag absolut inte vill. Den här veckan råkade bli mycket. Plus en ledsen syster som jag vill trösta men det finns liksom ingenting kvar förutom växande ångest för att jag inte räcker till. Det är dock inte bara mörkt framför mina ögon just nu. Planerar inför framtiden och har stora planer som jag desvärre inte vill dela med mig av än av eftersom det så lätt blir så att man bara pratar om det och inte gör något åt saken. När jag tänker på hur det kanske kan se ut så sprids det lite värme inuti mig. Hösten står och knackar på dörren vilken ger mig panik, jag HATAR vintern för jag blir så lätt deppad.. Jag behöver sol och värme. Jag ska göra allt för att få ut det mesta av den här hösten då man faktiskt kan vara ute fortfarande om man klär sig lite varmare. Ja jag vet att man kan vara ute på vintern me men när jag klär mig i vinterkläder blir jag så himla svettig under och jävligt grinig för jag hatar att svettas och frysa samtidigt :P Varför ska det vara så svårt att sätta sig själv i första hand? Varför kan jag inte säga nej när nått känns jävligt jobbigt. Jag ska inte behöva känna mig som sämsta människan i världen för att jag kanske inte vill hjälpa någon att flytta (bara ett exempel) även om jag är ledig den dagen. Om det ger mig ångest så är det ju inte bra liksom och mina vänner kan ju inte läsa mina tankar så jag måste säga ifrån. Men jag antar att det är en läxa jag har att lära mig. En annan sak jag måste öva på är att inte få panik när syrran mår dåligt och behöver prata av sig. Hon mår ju inte bättre av att jag blir grinig liksom. Men det är svårt att inte bli påverkad när någon man älskar så mycket mår så otroligt dåligt. Den här dagen känns bara uttjatad... Går och lägger mig så kanske det blir bättre imorn?