Going up?

Känns bättre ikväll.
Meditations kurs (kunde den ha varit lägligare??) och kärlek från vänner har föst bort det värsta av sorgen. Besvikelsen och lite irritation finns kvar men det kommer försvinna det med. Snart är hela historien ett minne blott.

Livet fortsätter och jag finner tröst i att hur jävligt det än är så går solen upp imorgon med. Fåglarna kommer fortsätta kvittra även långt efter jag lämnat min jordliga kropp.

Imorgon är det fredag igen. Tiden bara flyger iväg!

Jag minns en tid för bara några år sen (ok typ 6-7 men så jävla länge sen är det inte) när jag va helt trasig och sökte tröst i botten på alla glas jag kunde hitta och famnen på dom killar som mötte mina dåvarande kriterier. Jag var en spillra av den jag egentligen är men jag visste det inte då, jag trodde att det va så dåligt livet skulle vara. Jag hatade allt och alla, mest av allt mig själv.

Men jag växte upp, jag fann lycka och inre frid, jag började älska mig själv. Och jag vet att det blir alltid bättre. Det är bara att låta tårarna rinna ett tag sen samla ihop spillrorna av sig själv och fortsätta andas, fortsätta gå.

Jag andas och jag går. Bort från det som varit.