söndagen den 26:e februari 2012

Som att springa i sirap

Jag är av den tron att Gudinnan hjälper den som hjälper sig själv. Så jag sitter inte på min röv och väntar på att lyckan ska ramla ner i brevlådan.
Men senaste dagarna har en irritation börjat växa inom mig. Jag har kämpat så jävla länge, med att byta min lägenhet, att försöka göra mitt hjärta öppet för kärlek och att försöka hitta ett bra jobb, men det händer inte ett jävla piss! Jag kämpar febrilt men står ändå still på ruta ett hur mycket jag än försöker.

Allt jag ber om är en puff i rätt riktning, lite medvind, ett tecken på vilken stig som är den rätta. Men jag får INGENTING.
Jag vet att det låter bittert men jag blir så ledsen. Ok om jag hade varit menlös och inte försökt göra något åt min situation. Har mött en del människor i mitt liv som klagar utan att försöka göra något åt saken. Men jag försöker verkligen! Jag känner mig så förvirrad och vilsen just nu.

Det enda jag stöter på är hinder och misslyckanden. Visst varje misslyckande är en läxa att lära men jag verkar vara jävligt trögfattad för jag lyckas ändå inte bättre nästa gång. 
Jag har en känsla av något mycket bättre, något som bara väntar på mig precis utom räckhåll, men vad? Och hur kommer jag dit?
Jag längtar så oerhört och jag vet att det finns där så snälla hjälp mig att komma dit eller peka iaf i rätt riktning.

Jag behöver positiv förändring och det är nu. Jag håller på att drunkna här....

1 åsikter om detta:

Månhäxan sa...

Hjälper väl knappast att höra, men jag har också varit där...Jag har förbannat och kastat saker och kännt att det inte finns någon mening med någonting, men plötsligt en dag började bara saker och ting förändras....Vad jag gjorde vet jag inte så det blev ju inte till mycket hjälp för din del :(...Vill väl egentligen bara säga...ge inte upp....
Kramar i massor!