Som att springa i sirap

Jag är av den tron att Gudinnan hjälper den som hjälper sig själv. Så jag sitter inte på min röv och väntar på att lyckan ska ramla ner i brevlådan.
Men senaste dagarna har en irritation börjat växa inom mig. Jag har kämpat så jävla länge, med att byta min lägenhet, att försöka göra mitt hjärta öppet för kärlek och att försöka hitta ett bra jobb, men det händer inte ett jävla piss! Jag kämpar febrilt men står ändå still på ruta ett hur mycket jag än försöker.

Allt jag ber om är en puff i rätt riktning, lite medvind, ett tecken på vilken stig som är den rätta. Men jag får INGENTING.
Jag vet att det låter bittert men jag blir så ledsen. Ok om jag hade varit menlös och inte försökt göra något åt min situation. Har mött en del människor i mitt liv som klagar utan att försöka göra något åt saken. Men jag försöker verkligen! Jag känner mig så förvirrad och vilsen just nu.

Det enda jag stöter på är hinder och misslyckanden. Visst varje misslyckande är en läxa att lära men jag verkar vara jävligt trögfattad för jag lyckas ändå inte bättre nästa gång. 
Jag har en känsla av något mycket bättre, något som bara väntar på mig precis utom räckhåll, men vad? Och hur kommer jag dit?
Jag längtar så oerhört och jag vet att det finns där så snälla hjälp mig att komma dit eller peka iaf i rätt riktning.

Jag behöver positiv förändring och det är nu. Jag håller på att drunkna här....

Ibland känns allt bara overkligt.

Vissa tillfällen i livet känns det som om man ser på film, inget av det som händer är verkligt. Man lovar sig själv att man aldrig ska behöva gå igenom vissa saker och sen sitter man där en vacker dag och undrar "hur i helvette hamnade jag här???".

Nu ger jag upp mitt "happyface" ett tag och låter livet vara precis så piss som det är. Det betyder inte att jag tänker gräva ner mig, jag letar fortfarande lägenhet och nya katten kommer vilken dag som helst, men ibland behöver man inte låtsas att allt är bra, utan bara inse att man har en piss period och gå in i sig själv.

Ska börja gå på Yoga och meditation och försöka hitta mitt inre lugn igen så jag kan ta mig igenom den här helvettes svackan. Jag har kraften, jag måste bara använda rätt verktyg för att komma i kontakt med den.

Jag hoppas verkligen att ni mår bättre än jag kära bloggvänner...

Sjuk...igen...

Jag har precis blivit frisk från min influensa och så åker jag på magsjuka.... Ibland blir man lite irriterad :)
Fördelen är ju att livet kommer kännas så jäkla mycket bättre när jag blir frisk. Efter att ha varit sjuk i nästan 3 veckor kommer det "friska" livet kännas väldigt bra, oavsett om jag vatrivs på jobbet eller inte. Hoppas jag iaf.

Kikade in på Lyckobloggen och hittade en intressant länk till en text som handlar om vad folk ångrar när dom är döende. Det är hemskt men inspirerande att läsa och får en att tänka till lite.


Jag vet ju själv hur mycket mitt liv styrs av rädsla. Kan inte säga upp mig, rädd för att inte få pengar. Kan inte flytta till landet, rädd för att inte hitta jobb i närheten. Vågar inte träffa någon och bli kär, rädd för att det inte ska funka. Och så vidare.


Vad krävs egentligen för att man ska släppa sina rädslor och leva sitt liv?

Jag drunknar i konflikter

Det är ju inte direkt en hemlighet att det varit sjukt jobbigt och dålig stämning på jobbet senaste halvåret. Energin som går åt till att klara av mitt arbete just nu gör att det inte riktigt finns rum för annat. Så när det kommer konflikter utanför så känner jag att jag helt ärligt bara inte orkar.

Det är inte likt mig att undvika en konflikt eller säga till när någon gjort mig ledsen men just nu känner jag att jag orkar inte mer. Jag har huvudet precis ovanför vattenytan och får jag en kallsup nu så kommer paniken att dra ner mig i mörkret.

Fördelen är att det kan fan bara bli bättre nu. Jobbet är skit, hemmet är skit, kärleken är frånvarande. Så nu kan det bara gå åt ett håll och det är uppåt. Jag hoppas verkligen att det börjar röra sig snart för man kan bara hålla andan en viss tid.

En god nyhet är iaf att jag förmodligen hittat en kompis till Myran. Det tog tid men jag ville inte bara skaffa någon i panik som sen visar sig vara fel. Så om typ en vecka kommer han nog flytta hit. Känns underbart att min älskling äntligen ska få en kompis att leka med igen och att man dessutom kan ge en hemlös katt ett nytt liv. Återkommer med mer info när jag vet.

Hoppas ni mår bra där ute i cyberrymden!

Min första fimo

Idag va jag och köpte fimolera. Och det blev en liten Totoro kylskåpsmagnet! :D För att vara första försöker är jag faktiskt nöjd. Måste bara hitta våtservetter eller något annat fantastiskt sätt att ta bort färgen från händerna så det inte färgar av på den vita leran. Tips någon?




Försökte mig på att tova ull idag igen efter lite vägledning från finaste häxsyster men det gick åt helvette igen så jag ger snart upp den biten... Ingenting händer hur mycket jag än hackar.

Det är väl typiskt..

...att man ska få ett infall av massor med inspiration, som leder till pirr i mage, klockan tolv på natten så man inte kan sova :) Det hela började med att jag hittade en bytes annons och ska ringa på en lägenhet imorgon i ett område jag verkligen vill bo i. Sen kom jag hem och försökte börja tova ull men det gick åt helvette... Ingenting händer hur mycket jag än hackar och det är alldeles för sent för att ringa kära häxsyster och fråga hur fan man gör. Så jag började söka på nätet för att hitta en beskrivning men istället hittade jag massa roligt man kan göra med fimolera. Så jag fick värsta suget att köra lite lera och börja pyssla. Blir ju såklart svårt att handla på panduro vid den här tiden så det är bara att vänta tills imorn.

Hoppas inspirationen kommer tillbaka imorn när den faktiskt kan göra lite nytta :) Natti!

P.S. På t.ex. den här braiga sidan kan du lära dig hur du gör dessa:

Bättre

Idag kunde jag äntligen ta mig ut en sväng och hälsa på min moder för lite hemlagad mat och ömhet. Var så otroligt skönt att komma ut ur lägenheten även om jag vart helt slut av det. Antar att det kommer ta ett tag innan mina krafter återkommer från den här influensan eller vad det nu va. Nu när febern är nere så börjar iaf inspirationen komma tillbaka vilket är bra. Tankar om vart jag ska bo och liknande cirkulerar än en gång i mitt huvud istället för bara snor. Ibland är det så otroligt mycket som ska tas tag i att det är väldigt svårt att veta vart man ska börja... Men kan inte göra så mycket nu iaf så är nog bäst att sova lite :)