Varghonan

Min första fimo

2012-02-02T23:01:00.000+01:00

Idag va jag och köpte fimolera. Och det blev en liten Totoro kylskåpsmagnet! :DFör att vara första försöker är jag faktiskt nöjd.Måste bara hitta våtservetter eller något annat fantastiskt sätt att ta bort färgen från händerna så det inte färgar av på den vita leran. Tips någon?

Försökte mig på att tova ull idag igen efter lite vägledning från finaste häxsyster men det gick åt helvette igen så jag ger snart upp den biten... Ingenting händer hur mycket jag än hackar.

Det är väl typiskt..

2012-02-02T02:01:00.001+01:00

...att man ska få ett infall av massor med inspiration, som leder till pirr i mage, klockan tolv på natten så man inte kan sova :)Det hela började med att jag hittade en bytes annons och ska ringa på en lägenhet imorgon i ett område jag verkligen vill bo i.Sen kom jag hem och försökte börja tova ull men det gick åt helvette... Ingenting händer hur mycket jag än hackar och det är alldeles för sent för att ringa kära häxsyster och fråga hur fan man gör.Så jag började söka på nätet för att hitta en beskrivning men istället hittade jag massa roligt man kan göra med fimolera. Så jag fick värsta suget att köra lite lera och börja pyssla. Blir ju såklart svårt att handla på panduro vid den här tiden så det är bara att vänta tills imorn.

Hoppas inspirationen kommer tillbaka imorn när den faktiskt kan göra lite nytta :)Natti!

P.S.På t.ex. den här braiga sidan kan du lära dig hur du gör dessa:

Bättre

2012-02-01T02:06:00.001+01:00

Idag kunde jag äntligen ta mig ut en sväng och hälsa på min moder för lite hemlagad mat och ömhet. Var så otroligt skönt att komma ut ur lägenheten även om jag vart helt slut av det. Antar att det kommer ta ett tag innan mina krafter återkommer från den här influensan eller vad det nu va.Nu när febern är nere så börjar iaf inspirationen komma tillbaka vilket är bra. Tankar om vart jag ska bo och liknande cirkulerar än en gång i mitt huvud istället för bara snor.Ibland är det så otroligt mycket som ska tas tag i att det är väldigt svårt att veta vart man ska börja... Men kan inte göra så mycket nu iaf så är nog bäst att sova lite :)

Så otroligt uttråkad....

2012-01-28T01:54:00.000+01:00

Nu kommer ett gnäll inlägg :)Här trodde jag att jag va duktig som stannade hemma från jobbet för att bli frisk när jag började känna av halsen. Proppade i mig nyttigheter och kurerade mig. Efter tre aslånga astråkiga dagar så blir det VÄRRE! Jag är en sån person som börjar klättra på väggarna efter ett tag om jag varit hemma för länge. Speciellt om jag har planer på att dra till ställen för att sätta upp lappar om lägenhetsbyte och söka jobb.Idag kom iaf min kära mor och hälsade på. Jag klagar inte på Myrans sällskap, absolut inte! Men hon är inte så pratglad och det blir lätt långtråkigt att kolla på serier och gosa i soffan....Hittade en sak jag ville ha såklart när jag klickade runt på internet i ren tristess:

Inte för att jag bakar ofta men om jag får ett större kök kommer jag nog (kanske) göra det :)Hoppas ni har roligare än jag har det!

2012-01-27T00:52:00.002+01:00

Jag önskar att det såg ut såhär när jag lagar mat:

Men det ser mer ut såhär:

Svart och vitt

2012-01-26T21:27:00.004+01:00

Jag har verkligen två helt olika sidor inom mig. Den ena är lite mörkare, mystisk, rockig, sökande. Medan den andra är harmoni och gullig. Jag har oftast varit mer mörk, inte sådär emo eller så men jag gillar svart och förut gillade jag döskallar (det har jag dock lagt av med nu). Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på den uppväxt jag har haft, utan min mörka och starka sida hade jag aldrig överlevt. Den ljusa sidan av mig är något som utvecklats under senare år.

Så när jag snubblar in på en "must have cute" sida och kommer på mig själv med att dregla över saker som dessa:

så blir jag lite förvånad. Fast ändå inte.

Eller varför inte den här underbara "plånboken":

Vill ha....

Nu till något helt annat.
Jag har kommit på att det nog inte är en sådan bra idé för mig att flytta ut i skogen. Jag skulle älska det men eftersom jag har två heeeelt olika sidor i mig skulle den sociala sidan bli helt jävla galen efter ett tag. Så jag kommer söka mig en bit ifrån sthlm men fortfarande nära nog för att kunna hälsa på folk när jag vill.

Hade gjort en karta med overhead papper där jag markerat olika städer jag var intresserad av och vart i landet jag känner folk. Halmstad va väldigt intressant eftersom min älskade häxsyster bor i närheten. Men jag vill inte flytta någonstans och sen inse att jag inte trivs. Det skulle kännas som värsta nederlaget. Så därför kör jag fegis stilen.

Hade tänkt att leta boende och nytt jobb i veckan men istället blev jag sjuk och sitter här och dreglar över söta saker.... Så kan det gå! :)

Att hantera besvikelse

2012-01-15T23:53:00.003+01:00

Att vara vegetarian är för mig ett rent helvette. Inte bara för att jag gillar kött utan för att man hela jävla tiden måste tampas med vissa (läs dom flesta tyvärr) veganer som tycker att om man inte är vegan kan man lika gärna äta kött. När det är folk jag inte känner/bryr mig om så är det lätt. Jag skiter i vad folk tycker om mina val så länge jag inte tycker om dom. Tyvärr gör sånna personer att jag drar mig bort från allt som har med veganer att göra.
Men det finns några få som jag faktiskt kallar vänner som är veganer. Och när dom inte kan se skadan dom gör genom att pressa en då blir jag lite ledsen.
Jag förstår deras frustration, det gör jag verkligen, det är inte lätt när man själv har tagit ett val i livet som är bättre för t.ex. djuren och sen stå och se på medan andra inte gör det. Men någonstans på vägen till deras hälsosammare livsstil så tappade dom empatin för andra människor. Dom tappade förståelsen för hur alla människor måste få hantera saker på sitt eget sätt och i sin egen tid.

Vi har t.ex. på jobbet något vi kallar för veganpolisen. Styrelsen har ju bestämt att vi bara får äta vego på kansliet. OK om vi har besök eller är ute och representerar vårat jobb, men när jag har obetald lunch tycker jag att dom ska skita i vad jag äter eller inte.
Denna regel har gjort att jag börjar hata allt som har med veganism att göra. Hade kunnat försöka äta mer veganskt hemma men tyvärr så funkar jag så att om någon försöker tvinga mig till något så sätter jag mig på tvären. Anledningen till att jag funkar så är ett heeeelt annat blogginlägg :P

Så istället för att stödja en och hjälpa en på ett positivt sätt att göra "bättre" val i livet, så motarbetar dom sitt eget mål. Men det går jävligt bra att ta emot pengar från köttätare, ja så länge man betalar så är vi snälla och ler. Men om någon som jobbar där skulle vilja ha riktig mjölk i kaffet, då blir det ett jävla liv.

I fredags kom droppen som fick bägaren att rinna över. En vän till mig postade en länk till ett blogginlägg som hette typ "Du vart väl inte vegetarian för att fortsätta plåga djur" där författaren satte sig själv på en pelare och i stort sett la en fet loska i ansiktet på alla vegetarianer. Bra jobbat. Själv kände jag för att sätta tänderna i en stor biff efter att ha läst det för varför ska jag kämpa om det ändå inte spelar roll?
Istället skrev jag som kommentar på inlägget om hur illa jag tar vid mig att dom inte kan föra sin kamp på ett bättre och positivare sätt. Jag påpekade också att dom kanske inte föddes som veganer och därför inte ska klandra andra som inte har tagit steget än.
Jag fick några svar men kände inte att jag nådde fram. På mitt sista långa inlägg fick jag inget svar alls. Det gav mig en obehaglig känsla av besvikelse.

Men så idag satt jag och funderade lite. Istället för att vara besviken på att dom människorna för negativ stämning runt sig så kan jag lära mig något av det. Har jag inte själv känt för att slå ner kärringar som går runt med päls? Borde inte jag leva som jag lär och försöka få folk att sluta med päls genom kärlek istället för hat?
Och även om jag blivit besviken på mina vänner för att dom inte kan förstå, borde jag verkligen förvänta mig något av någon som dom inte kan ge? Då gör jag ju bara illa mig själv.

Så jag tänker släppa det, släppa ilskan mot folk som dömer andra och försöker tvinga på en sina idéer och gå vidare för min egen skull. Har inte mer än 6 månader kvar på min anställning och sen kommer jag bli fri från all negativet jobbet för med sig.
Det är en skön känsla när man kan acceptera att man inte kan ändra vissa saker. Det är bara att andas och fortsätta gå.

Love, eat, pray

2012-01-11T19:52:00.003+01:00

Kollade på filmen Love, eat, pray för andra gången. Det är en av dom få "tjejfilmer" som jag klarar av att se. Den har lite för finputsade dialoger som inte känns riktigt naturliga men jag gillar den för jag känner igen mig så mycket i henne.

Jag vill så otroligt mycket åka iväg ut i världen och finna mig själv. Jag skulle behöva det. Visst jag har flyttat utomlands 2 ggr förut men då var det för att arbeta. Plus att det va innan jag fann min inre styrka och kärlek. Jag kan bara tänka mig hur mycket mer givande det skulle bli nu.

Dom talar om "sitt ord" i filmen. Det ord som beskriver en. Mitt är definitivt sökaren. Jag har aldrig träffat någon som söker så mycket som jag. Men det finns alltid en anledning till att man gör saker som man gör. Istället för att försöka kväva mitt sökande och passa in i samhället/vardagen så borde jag följa min inre röst. Men fan va läskigt det är. Jag låter rädslan styra mitt liv utan att ens vara medveten om det.

En annan sak jag tänkt på är att anledningen till att jag längtar bort från Sverige kan vara för att jag inte känner att jag hör hemma här. Om man flyttar utomlands så hör du inte hemma där, du är en främling, då blir det mer OK att känna så. När man känner sig som en främling i sitt eget land, sin egen stad, sitt eget hem, så känns det inte OK.
Sen är det ett sätt att släppa kontrollen. Jag har ingen aning om vad som väntar i ett annat land. Det blir som att lära sig leva på nytt. Jag älskar den känslan. Att bli pånyttfödd.

Så jag kanske ska släppa allt och födas igen. Släppa rädslan och kontrollen. Men det kommer förmodligen inte ske. Inte nu. Jag är 28 år gammal och har ingen aning om vart jag hör hemma. Det är ganska sorgligt om man tänker efter.

Vem vet vart framtiden för mig. Förhoppningsvis hem.

Om du inte trivs, ändra din tillvaro

2012-01-10T20:46:00.003+01:00

Har känt mig jävligt gnällig senaste tiden. Visst jag mår inte bra på jobbet och trivs inte hemma. Men det blir ju inte bättre av att jag har ångest över det. Jag söker jobb som en dåre och håller på att kolla upp olika städer att bo i ute i landet, men jag behöver förändring nu!

Jag kan inte påverka om jag får nytt jobb eller inte, inte heller att hitta rätt boende snabbt. Men jag kan påverka mitt nuvarande jobb (hoppas jag) och mitt nuvarande boende.

Idag pratade jag med min enhetschef om hur jag mår och att jag måste göra nått. Det är ett första steg. Jag kommer även försöka göra mysigare hemma, om jag hittar orken vill säga.

Ett annat steg kanske är att försöka fokusera på det som är bra i mitt liv, även om det bara är väldigt små saker just nu. Jag är ju frisk, har tak över huvudet och mat på bordet.

Svårt att skriva när syrran är här och vill ha min uppmärksamhet så får skriva mer sen :)

Kärlek och värme.

Hmmmm

2012-01-08T20:56:00.002+01:00

Sitter här och känner mig lite fundersam.
Jag har haft 4 väldigt bra dagar. Inget världsomvälvande men ändå bra dagar som varit innehållsrika men ändå slappa och roliga.
Och ändå så har jag en väldigt olustig känsla i magen just nu. Finns ingen anledning till att den ska vara där men ändå gnager den och gör att jag inte kan slappna av.

Vad är det jag är orolig för?
Erfarenheten säger mig att jag kommer få veta förr eller senare...
Hoppas bara det inte är något allvarligt.

Lite ditt och datt

2012-01-06T19:06:00.002+01:00

Har haft 2 helt underbara dagar. Har inte hänt något speciellt men jag har varit ledig från jobbet och bara haft det så jäkla bra! Tränat och orkat vara social. Träffat underbara människor och haft kul.

Blir så otroligt glad när jag hoppar in på min blogg och ser att mina fina bloggvänner har lämnat söta kommentarer. Ni är guld värda! Även fast vi aldrig träffas så ger det så otroligt mycket att läsa era kommentarer och era inspirerande bloggar. Kärlek till er.

Vill även dela med mig av en super fin animation med vacker musik till som jag snubblade på. Om det ändå vore så enkelt att få moder jord att blomma igen!

Årets första inlägg.

2012-01-01T00:08:00.003+01:00

Den här dagen har verkligen varit en stor besvikelse. För att göra en lång historia kort så slutade det iaf med att jag satt hemma ensam med två katter istället för en.
Vid tolvslaget så satt jag och Myran i fönstret och tittade på fyrverkerierna (Bella sov som en stock)och mitt i allt detta pompa och ståt kommer en svärm med lysande "stjärnor" flygande. Jag inser att det är sånna där Thailänska lyktor eller vad dom heter som man tänder så svävar dom ljudfritt och miljövänligt iväg ut i natten. Synen gav mig en inre ro. Det kändes lite som den empatiska människans flygning.
Mitt bland all denna tillgjorda, högljudda färgsprakande föreställning svävar vi några få människor oberoende igenom, tysta och med respekt för miljön och djur, och trots att vi inte är lika stora och många så sticker vi ut. Lysande på himmelen för den som tittar.

Jag hoppas verkligen 2012 är ett år för empati och kärlek.

Gott nytt år på er fina människor.

Bilden är lånad härifrån.

"Ups and downs"

2011-12-31T13:02:00.003+01:00

Ibland är livet inte så roligt och man hamnar i svackor. Där är jag just nu. För typ 8 månader sen hade jag iaf 2 av mina 3 viktiga pusselbitar på plats (eller jag trodde det iaf), ett bra jobb och kärleken i livet. Kärleken var ju lika stark som en pappersbit och jobbet har nu blivit en plåga. Visst man behöver inte lite på ledningen för att kunna jobba men det ska inte kännas som om man jobbar för monster när ens arbete går ut på empati.

Senaste tiden har verkligen inte varit rolig. Jag är inte nöjd med någonting i mitt liv. Jag vantrivs på jobbet där jag spenderar 8 timmar per dag sen går jag hem till en lägenhet som ligger i stan vilket jag absolut hatar. Jag är så trött efter jobbet att jag verkligen inte orkar göra något förutom att släpa iväg mig till träningen 2-3 ggr i veckan. Helgerna går ut på att vila upp sig tillräckligt för att inte gå in i väggen nästa arbetsvecka. Ingen vidare bra start på den nya årscirkeln.

Jag vill så gärna ta mitt pick och pack och dra härifrån NU men jag klarar inte av att lämna min syster, min bästa vän Lalla och hennes son. Dom betyder så otroligt mycket för mig och om man har personer i sitt liv som är så viktiga kan man ju inte flytta ifrån dom. Jag vet hur det blir, man tappar kontakten. Så är det bara.
Men kan jag leva kvar här för dom? Tänk om jag kanske kan bli lycklig om jag får flytta härifrån? Är lyckan värd att förlora 3 källor till kärlek i sitt liv? Dom största jag har?

Att ta beslut har aldrig varit min starka sida. Men just nu måste jag verkligen göra det. Leva kvar i den här skiten eller flytta och ta en jätte risk.
Jag vet ju inte ens vart jag vill flytta....

Varför ska det va så jävla svårt för?

Livet

2011-12-18T23:03:00.003+01:00

Om det är något jag älskar med livet så är det att man aldrig vet vad som kommer hända.
Det kan vara otroligt skrämmande men samtidigt blir det en trygghet.

När jag växte upp var jag med om massa sjuka och jobbiga saker. Det gjorde att jag utvecklade en rädsla för att förlora kontrollen redan som 8 åring. Jag trodde på riktigt att jag hade kontroll på saker. Det behovet ställde till det ordentligt för mig tillslut. Ingen mår bra av att försöka kontrollera sitt liv till fullo.
Så när jag insåg och framför allt accepterade att jag inte har någon kontroll, då var det som om hela världen lyftes från mina axlar.

Jag kan fortfarande få "återfall" och med den kommer ångesten, då måste jag bara påminna mig själv om att släppa taget. Det som sker kommer att ske. "This to shall pass" som en vis trollkarl sa.

Så oavsett hur idag ser ut, imorgon är en annan dag, och den kan föra med sig precis vad som helst. Och om man sänder ut positiv energi och tillit så brukar det gå bra.

En annan sak jag skulle vilja bli bättre på är att följa mitt hjärta. Många beslut jag tar (nästan alla) tar jag enbart med huvudet. Det skulle vara intressant om man kunde i en vecka bara ta alla beslut med hjärtat. Personligen skulle det aldrig funka för jag skulle glömma bort det men tänk om jag kunde komma ihåg det! Jag ska försöka. Kanske inte kommer ihåg att känna efter på alla beslut kommande vecka men jag får göra så gott jag kan.

Kärlek och solsken till er alla.

Alltså..

2011-12-17T17:17:00.002+01:00

jag är i vanliga fall emot våld. Men det är så otroligt skönt att gå på ett stenhårt boxningspass och bara få ut alla spänningar och aggressioner!

Känner mig som en helt ny människa nu och mycket lugnare.

Nuff said.

Jag blir helt tårögd!

2011-12-15T23:41:00.002+01:00

Av lycka kanske jag ska tillägga :) Så otroligt fint arbete!

INTE en bra kväll...

2011-12-14T23:44:00.003+01:00

Idag har varit en hyfsat bra dag. Har jobbat hemifrån vilket är underbart och sen umgåtts med finaste Lalla och Julle. Men på något jävla sätt ändrade sig allt.
Kom hem och va så pyssel sugen att jag nästan kreverade. Började rota i förrådet och hittade inte min låda med ljusmassa så jag började måla två krukor jag hittade istället.
Det blev såklart inte fint så jag blev irriterad och målade dom helt svarta istället för fina motiv som jag tänkte mig.
Sen gick det bara utför...

Bella försökte kissa i sängen igen, den här gången han jag stoppa henne tack och lov. Krukerna vart skit och lägenheten ser ut som skit. På nått sätt förvandlades en bra dag till en jävla piss kväll och nu sitter jag här och vill inte gå och lägga mig när jag är på så jävla dåligt humör.

Vill stor städa hemma imorgon men jag måste träna annars skiter sig mitt schema. Blir så jävla stressad för ingenting! Då får jag väl hoppa över att träna en dag men då känner jag mig dålig och jag vet hur bra jag mår efter gymmet. Dessutom har jag lovat mig själv att köra 3 dagar i veckan så då bryter jag ett löfte...

Just nu vill jag bara slå sönder något fint och stampa sönder skiten i spillror. Eller ännu hellre bli på bra humör igen. Hur fan fixar man det?

Dessutom är jag orolig för att jag inte kommer kunna ha kvar Bella eftersom hon hon kissar överallt. Jag pallar inte ha en sån katt, tillslut luktar hela hemmet kattpiss.
Men hon ska få en chans till. Jag ska byta till bättre kattsand och köpa en till låda. Funkar inte det så måste jag lämna tillbaka henne till katthemmet :(

Just nu känns allting bara piss.....

Pyssel!

2011-12-12T23:49:00.002+01:00

Åhhh jag är så pysselsugen!!!
Hade en lång diskussion med mig själv på bussen idag hurvida jag kan använda ull. Jag kom fram till att kan jag dricka mjölken från en ko så kan jag använda ullen från ett får. Så länge det kommer från Sverige så jag vet att det inte förekommit någon mulesing (osäker på stavning och uttal).

Jag vill pyssla massor precis exakt nu och jag saknar min häxsyster mer än någonsin! Vi har pysslet i blodet båda två.

Sen är det ju det där med pengar.... Har köpt ny katt plus vaccinerat Myran PLUS köpt nya vinterskor för mina gamla läcker in väta.... Snart har jag inte ett enda öre sparat så det är inte läge att springa och köpa pysselgrejor.

Jag försöker verkligen spara pengar men faaaan va svårt det är! Dom går liksom åt på ett eller annat sätt... Men jag har iaf inga skulder, det måste väl iaf ge mig plusspoäng?? Eller??

Eftersom jag hade dåligt med pengar hela min uppväxt så ligger det i som ett spöke att jag måste spara till sämre tider och ändå lyckas jag inte. Sen kan man väl tänka att nu när jag har ett jobb som ger iaf ok lön så kan jag väl unna mig lite? Ja diskussionen är lång och som vanligt kan jag inte bestämma mig. Tänk va skönt om man någonsin kunde stå fast vid sitt val :)

Tidsbrist

2011-12-11T19:39:00.002+01:00

Senaste tiden känns det verkligen som om jag skulle behöva 10 extra timmar på varje dygn. Sönder stressad på jobbet, tränar 3 dagar i veckan och så ska man försöka hinna ha ett socialt liv på det? Seriöst??? Fattar inte hur folk lyckas.

Dessutom är jag ju en sån där person som behöver egentid för att fungera och det är ju inte så lätt att få in mitt i allt. Men nu sitter jag här och njuter av lugnet inför en ny vecka som förhoppningsvis ska vara lite mindre hektiskt än förra.

Idag kom genombrottet jag väntat på, Myran började leka med Bella och har därmed accepterat henne. Inget mer morr och griniga fasoner :) Jag är så lycklig för hennes skull! Äntligen har hon en kompis som vill leka med henne och inte är grinig. Det gör ju inget att den kompisen är otroligt söt och smet in i mattes hjärta på en gång ;) Ska låna hem kameran från jobbet någon dag och försöka fota dom tillsammans.

Jag har även bestämt mig för att inte stressa när det gäller flyttandet ifrån Stockholm. Det blir aldrig bra när man har panik och inte hinner tänka igenom saker. Vill ju inte hamna någonstans och så känns det fel efter ett tag så får man flytta tillbaka igen och känna att man har misslyckats. Så jag håller öron och ögon öppna. Förhoppningsvis löser sig allt så småningom. Katterna tycker inte om att vara ute vintertid ändå så det gör inget att vi bor här fram till sommaren iaf.

Vi får se hur det går! :)

Bilder2

2011-12-10T12:31:00.003+01:00

Här kommer lite bilder på nyaste tillskottet till familjen; Bella :)
Myspys:

Och en bild på Myrans underbara sovstil :)

Energisk

2011-12-07T22:06:00.003+01:00

Ikväll satt jag framför datorn och undrade varför jag var så otroligt ofokuserad och hyper. Så kom jag på att det kanske kan vara för att jag börjat ta vitaminer och dom kanske funkar så jag får mer energi. I vanliga fall brukar jag ju vara helt död efter jobbet men så va inte fallet nu. Blir så otroligt glad om det är så att tabletterna funkar.

Händer lite positiva saker nu också. Imorgon flyttar nya katten in här så min älskade Myran slipper vara själv när jag jobbar. Och sen händer en annan grej också men den kan jag inte skriva om än eftersom jag inte är säker på vilka som läser den här bloggen.

I det stora hela så känns allting jävligt bra just nu och jag känner att jag är på rätt stig igen.

Vill passa på att tipsa om en blogg jag snubblade över idag: http://www.lyckobloggen.se/ en blogg om hur man får in lycka i sitt liv. Hur fint är inte det?

Sänder lycka och värme till er alla.

Hitta positiva saker i vardagen

2011-12-02T14:31:00.002+01:00

Igår låg jag och funderade när jag skulle sova (av någon anledning är det alltid då tankarna far runt som mest när man bara vill stänga av dom). Jag ville hitta ett sätt att uppskatta det jag faktiskt har i mitt liv istället för att sörja det jag inte har.
Så jag kom på en liten övning som jag kallar "Vad är bra just nu". Det går ut på att vid olika tillfällen (gärna så ofta som möjligt) tänka efter vad som är bra just nu.

Som igår när jag låg där och försökte sova så fick jag fram följande resultat: Jag är varm och mätt. Jag ligger och sover i min egen säng i mitt alldeles egna hem. Världens finaste katt ligger och sover mellan mina knän (av någon anledning är det hennes favorit plats).

Notera att jag inte tog upp t.ex. att jag har människor i mitt liv som älskar mig, tanken med övningen är att man ska fokusera på det som är runt en just exakt då man gör övningen. Personligen kände jag att det gav resultat direkt. Jag kände mig mycket mera nöjd med livet än innan jag tänkte på det och kunde faktiskt slappna av lite mer.

Så nu är frågan hur fan jag ska komma på att tänka på saker som är bra just nu flera gånger om dagen? Jag har ju så otroligt lätt för att glömma bort sånt jag vill göra när jag fastnar i jobb och blir trött.

Någon som har något förslag?

Kasper

2011-11-30T17:23:00.002+01:00

Kaspers nya ägare ringde precis. Han mår super bra och springer runt i parkerna omkring där hon bor som en vilding. Känns så otroligt bra att veta att han mår bra. Och så får Myran en ny kompis nästa vecka som förhoppningsvis VILL leka och tycker om henne. Allting löser sig tillslut.

Apropå något helt annat... Har haft lite ångest sen igår då jag pratade med en gammal vän till mig. Jag har ju alltid varit väldigt framåt, sagt vad jag tycker och inte skämts över min sexualitet. Men när folk så grovt missförstår en och tror att man vill ligga med dom, trots att man (vad jag tycker) inte visat något som helst intresse så önskar jag att jag va en tyst liten mus som ingen märkte eller blev intresserad av.

Jag har inga problem att avvisa någon på krogen men en "vän" som verkar ha missförstått allt är mycket svårare. Man undrar såklart vad man gjort eller sagt fel. Känner mig jävligt obekväm med den personen nu och är lite besviken att han inte slutar uttrycka sina sexuella känslor för mig när jag dessutom sagt att jag inte är det minsta intresserad. Måste ju såklart ta upp det med vederbörande men ser inte fram emot det. Är inte konflikträdd men gillar inte att behöva vara övertydlig när jag tycker att det inte ska behövas.

Va och vaccinerade Myran idag också. Hon var jätte duktig! Verkade inte ens känna av sprutan. Blir så stolt över min älskling.
Hon har dock varit lite nysig sista dagarna.
Så nu ska vi mysa ner oss i soffan framför en film och bli friska :)

Snoris

2011-11-29T22:32:00.002+01:00

Så vart jag "äntligen" sjuk. Föredrar verkligen att vara frisk men vart så irriterad på att gå omkring och känna av en förkylning som vägrade släppa taget eller bryta ut. Då kan jag ju inte träna ordentligt.
Så visst nu blir det några dagar helt utan träning men å andra sidan blir jag frisk snart och då blir det hård träning! :)

Känner mig nöjd med vägen som jag lite smått börjar vandra från min gamla invanda stig. Även om jag inte gjort några drastiska ändringar i vardagen så har jag iallafall börjat med tankarna. Varje gång jag leker med tanken på att äntligen lämna stockholm så får jag bara positiva känslor som strömmar igenom mig.
Visst det är omöjligt att veta om det kommer bli så bra som det låter i mitt huvud men jag måste ju chansa!

Hoppas på att få en ny medlem i familjen till helgen. Myran har varit så ensam efter att Kasper flyttade så jag bestämde mig för att skaffa en kompis till henne. En som inte hatar henne och som tycker om att leka. Hon är 8 månader och super söt! Fastnade för alla katter på katthemmet men jag tror att den här tjejen som jag valt ut kommer klicka väldigt bra med Myran och det är det viktigaste.

Jag önskar jag hade en gård och kunde ge alla hemlösa katter ett kärleksfullt hem. Det var så sorgligt att se dom där med sina visa, sorgsna ögon som betraktade en. Nästan som om dom frågade mig varför dom blivit övergivna (vadå projektera sina egna tankar? :P ).

Jag vill så gärna att alla i världen ska få känna kärlek och glädje. Om alla gjorde det skulle världen se så annorlunda ut. Man kan ju alltid drömma.

/snorvargen

Måndag

2011-11-28T22:55:00.004+01:00

Idag har varit en relativt bra dag. Jag har varit aktiv i mina val och försökt stänga av autopilot så mycket jag kan. Det är mycket svårare än man tror. Det är så otroligt många saker vi gör i vardagen som går av ren vana istället för ett aktivt val. Rätt skrämmande när man väl blir medveten om det.

Bestämde mig för att träna trots att jag i en vecka känt av en förkylning som hotat. Jag är glad att jag tränade för oavsett om det var det som triggade att jag nu sitter här med täppt näsa och inte kan andas eller inte så va det skönt.

Dessutom köpte jag nya träningsbyxor på HM. Så otroligt jävla sköna! Jag kunde nästan inte sluta ta på mig själv för dom va så mjuka ;) Nu är problemet att jag egentligen vill ha dom som mysbrallor hemma istället men jag har inga andra hela mjukisbyxor att träna i. Vette fan hur jag ska göra...
Såhär ser dom iaf ut:

När jag kom hem så ritade jag även färdigt teckningen jag påbörjade igår. Inte spenderat så mycket tid på den men det är med flit. Istället för att peta i timmar vill jag ta fram det spontana i mig. Enkla målningar som ändå har känsla.
Just den här ska föreställa känslan jag försöker uppnå och ibland lyckas med. Myran är såklart med! (Klicka på bilden så får ni upp en lite större variant som gör helheten bättre).

Solsken till er alla.

framtiden

2011-11-27T20:06:00.004+01:00

Eftersom den senaste tiden varit ganska påfrestande och jag har varit på ett uruselt humör så bestämde jag mig för att ta en lång "meditativ" dusch. Så jag tände ljus och rökelse, satte på musik och släckte ner. När jag satt där i duschen med det varma vattnet trummandes på mitt huvud så tittade jag på mitt duschdraperi. Det är lila med svarta japanska tecken på.
Jag mindes att jag läst att man inte behöver tarokort för att spå utan korten är bara ett sätt att kanalisera kunskap som man redan besitter.
Så jag började på skojj att studera mitt duschdraperi och tänka vad det skulle kunna säga mig.

När jag suttit där ett tag så va det som om ett flöde med tankar strömmade igenom min hjärna. Tankar som jag inte kände igen. Annars är det väldigt mycket upprepande eller bekräftande av saker jag redan tänkt/grubblat på.
Men nu var det helt nya saker som dök upp till ytan. Saker som jag aldrig tänkt på innan snurrade runt och jag lät det bara strömma. Försökte inte hålla fast vid något utan slappnade av.

Det är helt otroligt vad våra hjärnor är kapabla till. Jag måste göra den här övningen fler gånger. Sluta kontrollera mina tankar och bara låta det flöda. Det va så mycket bra och sant (och skrämmande!) som jag kom på om mig själv och som förklarar mitt beteende på sistone.

Jag kom iaf fram till att en flytt är precis vad jag behöver. Jag måste sluta stanna kvar av rädsla.
Och jag måste verkligen sluta försöka göra andra lyckliga på bekostnad av mig själv.
Det är dags att börja säga ifrån på riktigt. Inte bara när bägaren rinner över.

Men det är svårt. Lätt att tänka när man sitter här och har haft en aha-upplevelse men svårt att utföra när man sitter stressad på jobbet. Så nästa steg blir helt enkelt att få in det i vardagen. "Lyssna på ditt inre" tänket.

Bloggen är också ett bra sätt att ventilera och sammanfatta. Ett bra sätt att sortera dagen och utvärdera den för att lära sig av den och eventuellt lämna saker bakom sig.

Så det kommer nog bli lite fler uppdateringar framöver :)
Vet inte vilka ni trogna följare är som dyker upp på statistiken varje dag men det värmer mitt hjärta att ni är här!

Kärlek till er alla.

Panik

2011-11-27T02:06:00.004+01:00

Jag måste verkligen härifrån.
Ilskan ligger och bubblar precis under ytan hela tiden och flyktbeteendet är ett faktum.
Jag har ju funderat på att flytta ifrån Stockholm länge och det är fan dags att göra slag i saken istället för att sitta och fega ur.
Ja jag kommer sakna vänner och familj. Ja det kommer att vara svårt i början innan man ställt om sig. Ja det kanske är svårare att få jobb.
Men jag kommer ha närmare till naturen. Det kommer finnas mindre idioter omkring mig = mindre att bli irriterad över. Jag kommer att bli mera avslappnad och då kunna fokusera mer på att må bra och att följa mitt hjärta.

Så nu börjar letandet. Vart man ska bo. Vilken stad. Det måste vara perfekt. Vill ha nära till en liten stad, gärna 30min med bil till en lite större. Viktigt att det finns bra människor som man kan lära känna i området. Det sista är ju jävligt svårt att veta innan men förhoppningsvis kan man få lite tips av folk.

Jag kan se det framför mig. Mitt lilla hus med öppen spis och massa djur omkring mig. Helt underbart!

Nu ska jag drömma om min framtid.

Dikt

2011-11-09T23:56:00.003+01:00

I still weep,
for you,
I weep.
In the darkness,
of my heart,
where noone sees,
and you wont know,
I weep,
for what was lost.

As the memories fade,
so do you,
leaving my heart,
and my mind,
so I weep,
because I have to forgett,
and for what will never be.
I weep for us.

/copyright - Jag

Livet hittar nya vägar.

2011-11-02T22:00:00.003+01:00

Man tar sig upp, håller huvudet över ytan och simmar vidare. Fortsätt andas.
Dagarna blir mörkare ute men ljusare inuti mig.

Jag är förvånad över hur snabbt mina känslor för mitt ex försvunnit. Kanske beror det på den enorma besvikelse jag kände, eller så kan det vara för att man blivit sviken innan och allt eftersom så läker såren fortare och man skakar av sig det lättare.

Jag kan inte låta bli att känna att saker händer av en anledning. Exet va så fel för mig, jag inser det nu när inte känslorna gör en blind. Samtidigt är jag så otroligt glad att jag träffade honom för jag lärde mig att jag kan älska. Och jag insåg vad jag vill ha genom att jag inte fick det.

Förra veckan gjorde jag mig iordning för att gå ut och då får jag ett samtal av en person jag inte pratat med på år och dar som jag är väldigt attraherad av. Då kändes timingen nästan för bra för att vara sann. Inte för att det kommer bli något seriöst men för att jag behöver närheten just nu.

Jag har även gjort om hemma så nu är det riktigt trivsamt. Och det bästa av allt, imorgon flyttar Kasper till ett nytt hem där han slipper bli stressad av yngre lekfulla katter.
Saker löser sig helt enkelt!

Lite besviken på mig själv att jag inte firade min favorit högtid Samhain ordentligt men det fanns inte plats just nu för det. Och ibland måste man acceptera att man inte har ork till saker man verkligen vill göra. Det finns en tid och plats för allt brukar dom ju säga.

Det är fortfarande spänt på jobbet så det är rätt jobbigt just nu. Men att inte sakna någon gör det så mycket enklare att andas och fokusera på en framtid.

Jag hoppas ni alla har haft en fantastisk Samhain!

Världens gosigaste Myran:

På rymmen

2011-10-24T23:47:00.003+02:00

Min flyktkänsla kommer allt oftare på besök. Det finns inget för mig här så varför stanna? Men samtidigt har jag ju ett liv här. Att börja om på nytt är otroligt svårt, eller inte att starta om men att helt släppa det gamla.
Jag älskar min syster och att leva flera mil ifrån henne skulle vara så otroligt svårt.

Jag vet att jag bara försöker fylla tomrummet inom mig. Dom säger att det finns någon för alla där ute men jag tror att det är skitsnack. Något slags mantra som folk intalar sig för att inte inse att dom kanske kommer dö ensamma (det gör vi ju alla men ni hajjar grejen).

Nu vet jag iaf att jag kan bli kär och jag vet vad jag vill ha. Så vart fan är han? Skulle vara helt underbart om han kunde kliva ur mitt huvud och ta form typ igår. Det där med att vänta har aldrig varit min grej. Men jag är ju kräsen. Jag kan inte likt en väninna till mig ta första bästa som visar intresse. Jag är för gammal för att leka lekar.

Önskar att det fanns något annat som kunde fylla hålet. Varför kan inte jag få vara en arbetsnarkoman? Eller ha någon superintensiv hobby som tar upp hela min själ? Varför vill man ha en partner?
Hade man kunnat operera bort den delen av hjärnan (eller hjärtat) som längtar efter sin andra halva hade jag lätt gjort det. Så underbart att kunna lägga den delen åt sidan och fokusera på.... ja vad??

Så många år som jag var övertygad om att ensam är stark. Jag vägrade vara en sån där människa som behöver någon. Men jag inser att människan är ett jävla flockdjur och förr eller senare tar urkraften över och då är det kört.
Då får man sitta och surfa på oändliga jävla dating sidor, sortera bort, hoppas, bli besviken, ge upp och sen titta på jobb i England igen.
Men man kan inte fly ifrån ensamheten. Tro mig jag har försökt som fan.

Varför kan jag inte få gå tillbaka till att vara en av dom som kunde lura sig själv att tomrummet inte berodde på avsaknaden av en partner? Varför kan inte jag få sitta och skratta åt nykära par igen?
Varför ska det göra så ont att vara vuxen?

Det är bara att krypa ner i den stora kalla sängen och hoppas på bättre tider.
Snart är det iaf Samhain, min absoluta favorit högtid. Ska fira den med dunder och brak :)

En ritual för att bli av med gammalt skräp och sen ännu en vid nästa fullmåne för att finna helheten. Ska även pynta mitt nya altare och fota :)

Hoppas ni alla har en underbar Samhain!

Bilden hittade jag på denna fina sida: http://twopagans.com/graphics/samhain.html

en liten paus

2011-10-16T18:41:00.002+02:00

Ändå sen det tog slut med killen har jag försökt att sysselsätta mig med olika saker fast jag egentligen inte har lust. Jag har varit på fest med vänner, lyssnat på blues, varit på filmkvällar och familjemiddagar. Allt för att jag inte orkar sitta hemma och tänka.
Men igår fick jag nog och tillät migsjälv att bara vara. Och det va faktiskt skönt. Har spenderat snart 2 dygn framför datorn och bara chattat med goda vänner, kollat serier och spelat spel.

Så nu är mitt liv på paus ett tag, det behövdes :)

Tom inuti

2011-10-10T17:02:00.002+02:00

Just nu känner jag ingenting. Jag är inte ledsen, inte arg, inte glad, inte ens likgiltig. Bara helt jävla tom.
Hur kunde det bli såhär?
Jag tänker inte lika ofta på dig men när jag väl gör det så fattar jag inte hur du kunde vara så feg. Då känner jag stor besvikelse. Men bara en stund, sen blir jag tom igen.

Dagarna masar sig på något sätt förbi och mitt liv pågår utan att jag är direkt delaktig. Jag är på paus, väntar på nått bättre. Som att sitta i regnet och vänta på solsken utan paraply.

Det positiva är iaf att jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag ska söka efter och jag vet vad som definitivt inte får finnas där i en man. Allting händer ju av en anledning och någon gång i framtiden kommer jag vara glad att det här hände men jag önskar jag kunde få tiden att gå snabbare.
Det är det här eviga sittandes i väntrummet, ivrig att få komma iväg, få starta, som driver mig till vansinne.

Men det finns inget jag kan göra. Mer än att vänta.
Varför måste vardagen vara så jävla grå?

Going up?

2011-10-07T00:32:00.003+02:00

Känns bättre ikväll.
Meditations kurs (kunde den ha varit lägligare??) och kärlek från vänner har föst bort det värsta av sorgen. Besvikelsen och lite irritation finns kvar men det kommer försvinna det med. Snart är hela historien ett minne blott.

Livet fortsätter och jag finner tröst i att hur jävligt det än är så går solen upp imorgon med. Fåglarna kommer fortsätta kvittra även långt efter jag lämnat min jordliga kropp.

Imorgon är det fredag igen. Tiden bara flyger iväg!

Jag minns en tid för bara några år sen (ok typ 6-7 men så jävla länge sen är det inte) när jag va helt trasig och sökte tröst i botten på alla glas jag kunde hitta och famnen på dom killar som mötte mina dåvarande kriterier. Jag var en spillra av den jag egentligen är men jag visste det inte då, jag trodde att det va så dåligt livet skulle vara. Jag hatade allt och alla, mest av allt mig själv.

Men jag växte upp, jag fann lycka och inre frid, jag började älska mig själv. Och jag vet att det blir alltid bättre. Det är bara att låta tårarna rinna ett tag sen samla ihop spillrorna av sig själv och fortsätta andas, fortsätta gå.

Jag andas och jag går. Bort från det som varit.

En film är bättre än ord

2011-10-06T18:11:00.001+02:00

Ganska exakt såhär känner jag mig just nu.

When the fat lady cries

2011-10-05T22:19:00.002+02:00

Nu är det slut. Nu vet jag. Jag kan gå vidare och aldrig se tillbaka.
Men fan i helvette va ont det gör. Jag älskar ju dig. Men du älskade inte tillräckligt.
Jag vet inte vad som gjorde ondast, att det tog slut eller att du inte verkade berörd av det, mer än att du tyckte synd om mig. Jag vet ingenting just nu. Bara att det gör ont när jag andas.

Jag hoppas du blir lycklig. Att du hittar din styrka någon dag och får ordning på ditt liv. Kanske träffar någon som du kan älska fullt ut. Jag vill dig bara väl. Men just nu önskar jag att jag aldrig mer ser dig. Kanske någon dag när det inte gör lika ont, när såren har läkt.

Tills dess önskar jag dig lycka i livet.

Vart är John Blund?

2011-10-03T00:40:00.002+02:00

Jag kan inte sova....
Jag vill bara veta vad som händer. Hur det kommer bli. Ska jag gå vidare eller stanna kvar? Men jag får ha tålamod. 3 dagar till. Tålamod har aldrig varit min starkaste sida.

Vill fly igen. Flytta till ett annat land. Men jag har testat det förut. Funkar inte. Saknaden efter familj och vänner är för stor. Har så underbara människor omkring mig. Men dom kan inte fylla hålet i mitt hjärta.

Tänker på varför det är så svårt att ändra gamla vanor. För min del är det nog tröttheten som gör det jobbigt. "jag borde göra det här men fan va trött jag är, tar det enklaste snabbaste istället". Har ju insett att jag får leva med tröttheten. Har ju varit så sen jag va bäbis. Mamma fick väcka mig när jag skulle äta.
Men hur fan hanterar man den? Hur gör man för att inte gå på autopilot och drömma sig igenom sitt liv? Vill inte vakna när jag är gammal och inse att jag lika gärna hade kunnat ge fan i att existera.

Om jag bara kunde bestämma mig för vad jag vill ha. Vad jag vill göra. Vad jag orkar. Men jag känner så olika beroende på humör/trötthet. Ständigt velande, ständigt sökande.

Måste sova. Annars blir morgondagen jobbigare än vanligt.

En vecka kan kännas som ett år.

2011-10-01T00:24:00.002+02:00

Jag saknar dig.

Låt kärleken flöda omkring dig

2011-09-29T13:53:00.003+02:00

Vill bara skriva att trots att världen ligger som en fet sumobrottare på mina axlar och tvingar mig ner mot den hårda kalla betongmarken, så finns det solstrålar som bryter sig igenom dom gråa molnen och träffar mitt ansikte för att värma.
Tack finaste Katta för att du finns och lyser upp min dag även när du själv har det svårt. <3 Jag älskar dig!

Med vänner som mina kommer det nog inte dröja länge innan jag reser mig upp och fortsätter framåt, med färska sår att läka och nya smällar att ducka.

Med hopp om ljusare framtid.

2011-09-28T21:54:00.003+02:00

Tårarna rinner med ojämna mellanrum. Jag letar mig ner under täcket, försöker känna samma trygghet som jag en gång kände i din famn där under tygets tunna slöja. Men det saknas din lukt, dina hjärtslag, din närhet.

Korten säger med bestämdhet att något riktigt bra kommer ur detta och jag förstår att framtiden är ljusare, men det är svårt att känna det just nu när mina känslor och min stolthet är dödligt sårad.

Jag vet inte vad som gör ondast, att du väljer bort mig eller att du inte ens verkar försöka bry dig. Det är svårt att veta om du är en känslokall knöl eller bara jävligt dålig på att visa dina känslor. Jag hoppas och tror såklart på det sista.

Min största rädsla kröp ut ur mitt huvud och blev verklighet. Men jag ångrar konstigt nog ingenting. Jag har älskat. Jag kanske förlorar. Men jag har fan vunnit. För jag lät inte rädslan bestämma hur jag ska leva mitt liv. Jag har visat känslor, varit ärlig, visat rädsla, varit mänsklig. Allt det som jag flytt från har jag nu något motvilligt omfamnat. Jag har vuxit. Jag kan nu även visa dom delar av mig som varit instängda så länge.

Det va inte lika farligt som jag trodde. Och även om jag kommer krypa in i mitt skal och läka, gå in i dvala för att kunna bli hel, så kommer jag komma ut som en starkare fjäril. Orädd inte bara för faror utan även för känslor. Redo att ta vad livet har att erbjuda.

Men faaaaan vad ont det gör just nu...

Jävla skit

2011-09-26T21:03:00.002+02:00

Jag kan inte andas... Väggarna trycker från alla håll och utrymmet i mitt inre blir mindre och mindre för varje andetag jag inte kan fullfölja.
Jag lägger armarna om mig och försöker fokusera, försker slappna av, "det blir bättre snart, det blir bättre snart" och det blir det, bättre, men inte snart. Om ett tag. Kanske ett långt tag. Tid är svårt när man är ledsen.

Vill vara någon annan stans. Känner mig elak som inte vill vara här. Jag har ju så mycket kärlek här. Men det är inte rätt. Inte det jag vill ha. Så jag är en dålig människa och drömmer mig bort till ett ställe där jag är lika ensam som jag känner mig. Där ingen kan nå mig. Ingen känner mitt rätta namn. Jag får vara ledsen ifred. Ingen frågar. Ingen undrar. Inga förklaringar.

Jag försöker verkligen andas, men det tar stopp efter halva, som om det ligger något annat och blockerar i lungorna. Räkna till tio, föreställ dig vackra bilder i ditt huvud, possitiv affirmation, det blir bättre, det blir bättre.

Jag ger upp. Lägger mig i ångestens kalla men trygga famn. Vilar bara lite, jag ska inte stanna här. Försöker sova bort tankarna. Men dom är där när jag vaknar. Väntar tålmodigt på mig. "Tänk inte, se på film, spela spel, andas så mycket du kan". Magen knyter sig. Jag vill inte äta. Jag vill sova. Men kan inte somna om.

Jag är på jobbet, orkar inte ens låtsas le längre. Det har varit för jobbigt för länge.

Jag kommer hem. Jag vill inte vara här. Jävla piss lägenhet i jävla piss stockholm! Myran mår dåligt, jag är en dålig matte och får ångest.

Jag är hos någon annan, jag försöker ha kul. "Det här är ju roligt och socialt! Njut och ha trevligt". Men jag vill bara hem, fast inte till dit jag bor nu, hem till ett annat hem.

Jag kommer hem. "Fan jag vill verkligen inte vara här".

Längtar så innerligt till när jag kan andas igen.

Insnurrad i mitt huvud.

2011-09-16T00:25:00.004+02:00

Tiden går så fort just nu. Känns som om den rinner igenom mina händer som sand. Jag försöker greppa, försöker fånga, minsta lilla sandkorn, men utan resultat.
Det är inte så att paniken håller på att fånga mig, utan mer som om jag sitter på en karusell som snurrar lite för fort, sådär så det kittlar härligt i magen men man samtidigt håller i sig väldigt, väldigt hårt för att inte trilla av. Skräckblandad förtjusning tror jag ordet är.

Något som jag har insett är förbannad svårt är att styra livet dit man vill. Tankar och drömmar om hur saker ska se ut kolliderar helt och hållet med verkligheten och samhällets krav. Men jag vill inte infinna mig. Vägrar gå när det är grön gubbe. Går med paraplyet hopfällt i regnet och låtsas som om det är skönt.

Min fantasi och mina drömmar sätter ibland lite krokben för mig. Jag har väldigt svårt att acceptera ramen dom försöker hänga upp mig i. Får svårt att andas av vardagen. Blir uttråkad av rutiner som samtidigt behövs för att jag inte ska gå sönder.

Ena halvan av mig flaxar runt planlöst och skrattar så tårarna rinner av att kasta sig nerför stup. Andra halvan längtar efter att få boa i lugnet. Försöker uppnå ett zen stadium. Hitta dig själv. Andas.
Alltid en kamp inuti. Känner mig som två sidor på ett mynt. Krona eller klave, visdom eller passion.

Jag behöver båda sidorna, kan inte leva utan någon av dom. Så livet kanske är en lektion i att lära sig leva med sig själv? Att acceptera mig själv precis som jag är, inte som jag vill vara.
Ingen ångest för att jag inte firar tillräckligt med sabbater, ingen panik för att jag inte älskar att jobba 8 timmar om dagen, inte känna sig dum för att jag blir uttråkad av politik och samhällsfrågor. Bara stolt över att jag är den vilda själ jag är och står för det!

Copyright på bild: Jag.

Träningsvärk hell yeah!

2011-09-13T22:04:00.003+02:00

Första dagen på jobbet och sen träning efteråt. Inte lugn och fin träning för att låta kroppen hämta sig, nej, hård och intensivt box pass. Kul va det iaf :) Och jag anpassade mig efter min ork så det e ingen fara, lugna er nu! ;)

När jag gick av tåget såg jag någon bli haffad av civilklädda (skulle gissa på narkotika styrkan) medans några "vanliga" poliser tittade på. Jag höjde inte ens på ögonbrynet. Finns folk som flockas runt och vill titta men jag känner bara avsky. Det här är INTE det livet jag vill ha.

Började tänka på vart jag är och vart jag vill vara. Och hur fan jag ska få med mig killen dit. Fast jag tror inte det ska bli så svårt. När vi ligger och myspratar så vill båda ha hus, musikstudio i källaren och ateljé på vinden, och inte så säkert att det ligger i Sverige. Men det är skillnad på prat och verklighet. Ingen idé att oroa sig över sånt nu. Lugn och fin. Andas.

Har satt upp mål och delmål fram till nyår och lite efter, men tittar ju aldrig i boken jag skrivit ner dom i. Måste skaffa mig en väggkalender med stora lysande rutor som skriker "titta på mig! Här är jag!". Kom ihåg lapp till mig, kom ihåg lapp till mig...

Är ändå jävligt nöjd med mig själv just nu. Inte sådär så jag går med bröstet lite mer utåt och tror jag är bättre än alla andra, nej lugn nu, mer att jag går rak i ryggen och kan titta mig själv i spegeln och klappa mig på axeln.
Jag har lyckats med det jag aldrig trodde jag skulle klara. Äta godis BARA på lördagar. Japp det är sant, ingen myt, jag gört (ok det har bara gått 3 veckor men vafan ge mig lite cred)!
Har gått ner 3 kilo bara på det och några träningspass.

Fortsätter det i den här takten kommer jag att vara en mycket piggare och gladare varg i januari 2012 :) Gooo me!

Feber yra

2011-09-09T01:08:00.002+02:00

Kroppen gör ont, ögonen värker när jag försöker fokusera, näsan rinner, huvudet bankar... Tydligen ska det vara vanligt med förkylning när man börjat träna. Personligen tror jag det beror på att både min syster och kille varit sjuka. Jag var så spänd några dagar så jag helt enkelt inte kunde bli sjuk men så fort spänningen släppte kom snuvan som ett brev på posten.

Jag hatar verkligen att vara sjuk. Blir så otroligt uttråkad! Och har inte inspiration att göra nått alls....

Hoppas iaf att det släpper tills lördag så inte den här helgen också blir bortkastad :(

Snuviga solskenshälsningar!

Efter regn kommer?

2011-09-07T20:36:00.004+02:00

Senaste dagarna har jag ju haft en stor klump i magen. Igår försvann den. Jag pratade med min älskade och det blev bra igen. Jag är väldigt duktig på att måla upp satan på väggen :P Iaf när det gäller förhållanden.

Har lagt upp min lägenhet på blocket. Myran mår piss av att inte få gå ut och springer runt här och mjauar olyckligt så det skär i hela mig. Önskar hon förstod att jag inte håller henne inne för att vara elak utan för att hon inte ska bli överkörd! Måste få byta min lägenhet snart så vi kommer dit hon kan få gå ut. Annars måste jag nog hitta ett temporärt hem åt henne och det skulle vara väldigt jobbigt både för henne och mig, jag vet att hon också lider när vi är ifrån varandra.
Så håll tummarna nu för att folk ringer på denna annonsen!

När klumpen i magen väl var borta idag så var det som om den hade hållt inne en förkylning för det slog till idag helt hänsynslöst. Fick pallra mig hem ifrån jobbet och blir nog hemma resterande av veckan. Kan iofs vara bra OM jag orkar städa lite. Lägenheten reflekterar verkligen hur jag mått senaste dagarna.

Nu ska jag bädda ner mig i sängen och läsa min bok :) Solsken till er alla.

Nya tag

2011-09-05T22:18:00.004+02:00

Idag gick jag på mitt första träningspass! Det va super kul fast lite svårt att hänga med. Lalla va sen så vi kom in när dom redan börjat och hamnade längst bak så vi inte såg ett skit :P
Men jag är jäkligt nöjd ändå med min prestation. Behövde inte en enda paus.

Imorn ska jag gå på afro danspasset. Tänkte först ta varannan dag men jag vill så gärna dansa afrikansk dans!

Känns bra att träna, endorfinerna rusar runt i kroppen och gör sitt. När mina tankar far mot min man som jag fortfarande inte pratat med sen jag vart lack så hugger magen till men jag är envisare än synden och väntar ihärdigt på att han ska ringa. Ja jag vet att det är töntigt men jag fick inget svar på mitt mess och jag behöver veta att han överhuvudtaget bryr sig.
Så jag försöker fokusera på hur duktig jag blivit senaste veckan och inte på hur ensam jag känner mig eller hur mycket jag längtar :)

Läste för övrigt en bok som heter Medinas Juvel som jag måste rekommendera. Handlar om Aisha, profeten Muhammeds favorit fru. En mycket bra bok som väckte mitt intresse för islam. Kommer säkert inte läsa på om religionen som jag först tänkte eftersom jag har andra böcker som väntar men att en bok överhuvudtaget kan väcka lust till att läsa om något så tråkigt som religion är otroligt (ja jag tycker det är tråkigt när det inte är new age eller nordisk mytologi)!

Nu ska jag lägga mig i en tom säng...

En dag för funderingar

2011-09-04T18:40:00.002+02:00

Vart så otroligt besviken igår på min man. Han har en förmåga att få mig att känna mig oönskad. Jag är helt säker på att han inte gör det med flit utan han är helt enkelt så otroligt okunnig när det gäller kvinnliga känslor att han inte fattar alls när han sårar mig.Det är en dålig kombo, kvinna som behöver bekräftelse på grund av sin uppväxt, och man som inte fattar nått om man inte förklarar ingående. Då blir det fel, men vad gör man åt saken?

Senaste veckorna har varit väldigt jobbiga och dämpade. Jag känner det för mitt humör är konstant sviktande och min stubin är som bortblåst. Jag kan inte le åt främlingar (som idag när jag fick gå före i kön) eller ens åt mina kära när dom försöker muntra upp mig. Jag försöker gräva i vad som orsakat denna förändring men kommer inte fram till något konkret.

Det kan ju vara för att jag inte riktigt klarar att jobba heltid och speciellt inte sitta framför en dator hela dagen på jobbet. Kan vara att folk omkring mig mår så jävla dåligt så jag kan inte hämta positiv energi någonstans, kan vara att jag var nära på att gå in i väggen igen, eller kanske att jag vantrivs så fruktansvärt i min lägenhet att jag undviker att gå hem. Eller kanske en kombo av allt. Lägg på att känna sig ensam och oönskad så kanske det inte är så konstigt att jag är ledsen och bara vill gräva ner sig tills nästa vår.

Men jag kan inte bara acceptera att det är såhär och köra på, för då kommer ångesten som ett brev på posten. Jag måste kämpa, hitta energikällor.Tror att jag ska ta en paus från människor omkring mig, börjar träna på gymmet (endorfiner och uppbyggnad av min stackars kropp), och börja gå på meditationskvällarna som jag tänkt göra så länge nu men inte hittat ork till. Jag kan inte komma hem från jobbet och sova för att jag är så sjukt trött. Då blir det en ond spiral. Jag måste ut och kämpa tills jag kryper hem! Då kanske jag kan hitta energi att orka allt skit på jobb, fritid och i känslolivet. "Never give up, never surrender!"Om någon har förslag på energikällor så tveka inte att dela med er :)Solsken till er alla.

Skit dag

2011-08-31T23:29:00.000+02:00

Känner mig tyngd och irriterad. Sur på mig själv för att jag inte kan säga nej. "Men hon kan ju inte be någon annan" tänker jag och så tar jag på mig saker jag absolut inte vill. Den här veckan råkade bli mycket. Plus en ledsen syster som jag vill trösta men det finns liksom ingenting kvar förutom växande ångest för att jag inte räcker till.Det är dock inte bara mörkt framför mina ögon just nu. Planerar inför framtiden och har stora planer som jag desvärre inte vill dela med mig av än av eftersom det så lätt blir så att man bara pratar om det och inte gör något åt saken. När jag tänker på hur det kanske kan se ut så sprids det lite värme inuti mig.Hösten står och knackar på dörren vilken ger mig panik, jag HATAR vintern för jag blir så lätt deppad.. Jag behöver sol och värme. Jag ska göra allt för att få ut det mesta av den här hösten då man faktiskt kan vara ute fortfarande om man klär sig lite varmare. Ja jag vet att man kan vara ute på vintern me men när jag klär mig i vinterkläder blir jag så himla svettig under och jävligt grinig för jag hatar att svettas och frysa samtidigt :PVarför ska det vara så svårt att sätta sig själv i första hand? Varför kan jag inte säga nej när nått känns jävligt jobbigt. Jag ska inte behöva känna mig som sämsta människan i världen för att jag kanske inte vill hjälpa någon att flytta (bara ett exempel) även om jag är ledig den dagen. Om det ger mig ångest så är det ju inte bra liksom och mina vänner kan ju inte läsa mina tankar så jag måste säga ifrån. Men jag antar att det är en läxa jag har att lära mig. En annan sak jag måste öva på är att inte få panik när syrran mår dåligt och behöver prata av sig. Hon mår ju inte bättre av att jag blir grinig liksom. Men det är svårt att inte bli påverkad när någon man älskar så mycket mår så otroligt dåligt.Den här dagen känns bara uttjatad... Går och lägger mig så kanske det blir bättre imorn?

Drömmar och boende

2011-07-31T23:20:00.002+02:00

Jag vill byta min lägenhet... NU!!! Jag vantrivs så otroligt och jag är så känslig så min boendesituation gör att allting känns skit just nu. Vet inte hur mycket mer jag pallar. Måste akta mig för den där jävla väggen.

Vill även bo närmare mina vänner så jag kan umgås med dom spontant som ikväll. Helt underbart att bli upplockad av blåa faran och åka till grisslinge för ett nattdopp.

Sen har jag min ständiga oro över kärleken. När jag äntligen hittat en människa som jag älskar med varenda cell i min kropp så blir jag så rädd att det inte ska hålla p.g.a. skilda åsikter om något som jag dessvärre inte kan ta upp här.
Han är en så otroligt underbar man på alla sätt och vis förutom för en sak som är jätte viktig för mig såklart...
Nåväl, framtiden kommer ju visa om det håller eller inte. Ingen idé att gå runt och ha ont i magen av oro. För första gången i mitt liv så är jag redo att kämpa för ett förhållande!
Det är ju helt underbart att man blir helt varm i kroppen när man tänker på en annan människa. På hans lukt och hans mjuka hud. Saknar honom nästan hela tiden! Trodde aldrig jag skulle bli så löjligt kär igen eftersom ingen annan lyckats väcka mina känslor ordentligt efter det tog slut med MR.K för 7 år sen.
Nog om det..

Hade en as äcklig dröm idag. Drömde att jag va vaken och inte kunde röra mig. Fick super panik. Men nu när jag skriver om det kom jag på att Lilitha skrev nått om att det kan vara första stadiet till ut ur kroppen upplevelse. Borde läsa på hur man kommer vidare när man hamnar där ifall det händer igen.

Nu är jag alldeles för trött för att skriva. Solsken på er!

Kort uppdatering.

2011-07-28T00:25:00.003+02:00

Kasper är hemma igen (Hurray! :))
Han hade varit vid sitt gamla territorium och charmerat folk som vanligt. Det är fint att det finns snälla människor som matar pratglada katter men det är lite frustrerande att folk inte vet att man inte ska mata en katt med halsband som inte ser ut att lida någon nöd. Det betyder ju att det finns risk att han kommer tillbaka dit istället för hem.

När han kom tillbaka kände jag hur mycket vi inte passar ihop och hur jobbigt det faktiskt är att bo med honom så jag tog äntligen beslutet att hitta ett nytt hem. Vi klickar inte och han hatar Myran (iaf så fort hon vill leka eller på annat sätt uppmärksamma honom) så det funkar bara inte. Myran är min själsfrände och hon kommer alltid att gå först.
Har skrivit på facebook men inte fått svar än så jag börjar bli lite desperat. Vill ju så gärna att han ska komma till ett bra hem och inte någon främling men det verkar inte vara någon som vill ha honom.
Så om någon vet en stor djurvän som INTE har andra katter (han tycker inte om andra katter alls) och vill ha en SUPER gosig och snäll kastrerad hankatt på 8 år snälla skriv här! Enda kraven är att han får vara ute när han vill och ja som jag nämnde inga andra katter.

För övrigt jag jag gjort en del själasökande idag men känner att jag är för trött för att skriva om det nu så får försöka komma ihåg och skriva imorgon istället :) Kan bara säga att jag tror jag är mig själv på spåret nu! Känns bra.

Kärlek och solsken till er alla.

Sur som vanligt...

2011-07-25T00:42:00.004+02:00

Grinig på att folk inte kan respektera mina känslor, sur för att man inte håller vad man lovat när vi kommit överens om något. Trött på att behöva gissa...

Ännu mer förbannad över att Wacom (läs dustin) tar lika mycket betalt för att köpa loss en lös penna som att man ska köpa hela jävla bambo plattan (penna inkluderad). Varför skulle just min penna försvinna i flytten? Varför inte en vanlig penna, eller en bok eller nått annat som jag har råd att ersätta? Det kanske är någon högre makt som försöker säga mig att "hallå du suger på att måla så ge upp någon jävla gång!" ok jag hajjar grejen. Jag tycker ändå aldrig att det jag gör blir bra och jag har inte tålamod men jag tycker fan det är kul för det mesta att rita i datorn.
Det är iofs roligare att skissa på papper (MYCKET enklare) men att färglägga gör jag inte utanför datorn.

Just nu hatar jag hela världen. Och speciellt droger. Och min kropp.

En god nyhet är att jag äntligen hittat ett meditations center som inte tar betalt! Hurra för dom underbara människorna där! Så förhoppningsvis ska jag få bukt med min ilska och ångest nu :)

Never give upp, never surrender!!!

Duktig tjej

2011-07-23T01:54:00.002+02:00

Jag är stolt över mig själv.
Mådde piss och kände att den där läskiga väggen närmade sig i hög hastighet. Men istället för att gå in i den så tog jag ledigt innan och efter helgen så jag fick hela 6 dagar att återhämta mig på. Ok om jag ska vara ärlig så tänkte jag först jobba hemifrån för då slipper jag iaf restiderna och kan sitta i sängen med en kopp te medans jag jobbar men stor chefen gillade inte den idén så jag fick rätta mig efter honom.
Visst jag får en vecka mindre semester sen vilket suger men fan va skönt det va att ta det lugnt!

Dessutom har jag hunnit sätta upp lappar om Kasper (min bortsprungna katt) och fixat lite andra saker.

Det kanske finns hopp för mig ändå :)

Bråk överallt

2011-07-17T16:36:00.004+02:00

Känns som om jag inte gör något annat än att försvarar mig själv på senare tid. Massor med konflikter överallt och jag är så TRÖTT! Vill bara fokusera på att klara av ett heltidsjobb för första gången på 2 år och sen få ta det lugnt men icke.

Igår vart jag sårad av någon som står mig nära. Först var det ett skämt (tror och hoppas jag) men sen gick det överstyr. Till råga på allt råkade jag i dispyt med min lillasysters pappa senare på natten då jag lackade och råkade bita ifrån lite för hårt i ett sms. Då fick jag skit därifrån också.

Det är för mycket nu bara. Jag orkar verkligen inte med det här... Önskar så innerligt att jag hade semester nu för då skulle jag dra härifrån ett tag och få vara själv och tänka över saker. Men det är en månad kvar tills min semester så jag får bita ihop som vanligt.

En jävligt rolig grej är att jag och en polare till morsan ska starta band! Jag ska spela trummor (vilket jag suger på) men jag behöver en hobby och han är jätte duktig på både trummor gitarr och säkert mer instrument. Behöver något kul som väger upp det jobbiga som är nu. Det kanske kan vara en slags semester från allt jobbigt just nu? Att få ta paus en gång i veckan och skapa musik eller nått.

Har funderat på att sluta blogga. Jag älskar att skriva och kommer såklart fortsätta med det fast med papper och penna men det känns som om det bara är gnäll på min blogg och jävligt tråkigt.
Jag skulle verkligen inte vilja läsa min blogg :P
Vill gärna skriva roligare, som typ Fredriks blogg, han skriver så otroligt jävla bra och roligt. Men jag kan inte skriva så, för det är mest jobbiga saker i mitt liv och det blir svårt att forumlera det på ett kul sätt...

Just nu är jag rätt bakis och allt jag skriver då blir lite osammanhängande haha, hoppas ni har överseende med det. Kommer dock fortsätta läsa mina nyfunna bloggvänners bloggar och ha kvar denna men OM jag slutar skriva här så vet ni iaf varför :)

Kärlek och solsken till er alla.

Tjockis

2011-07-10T23:07:00.004+02:00

Idag har jag och finaste Lalla varit och provat MASSOR med kläder och jag insåg till min förfäran i provrummet att jag blivit riktigt jävla tjock!!
"Åhh nej" tänker ni nu, "inte ett sånt där jävla brud inlägg." Men jag ÄR tjej och jag FÅR fan klaga så om ni inte gillar det får ni titta bort en stund!! Så det så!

Hur i helvette kan man gå upp 10 kilo (minst, iaf i mina ögon) på typ 1,5 månad och inte märka något förens man prövar kläder???
Jag fick såklart panik och bestämde mig för att nu jävlar e det hårt diet som gäller. Jag har ju ändå jordens jäkla inspirations block när det gäller maten nu så det passar att äta tråkig sallad resten av sommaren.
Dessutom ska jag be min karl att komma hit och laga däcken på cykeln jag fick så jag kan cykla. NU FÅR DET VARA NOG! Min pappa är smal (ok han super och knarkar så det kan ha med det att göra men ändå) och mamma är smal. Så då borde jag för fan ha det i generna!! Ska väl inte vara så svårt att sluta proppa i sig diverse skit för att dämpa ångesten och försöka fylla det svarta hål som dominerar min själ?

Ok men skämt å sido så hittade jag trots mitt själväckleri en top och två superfina blusar som visar att jag iaf har en midja :) Så pluspoäng till den här dagen!

2011-07-09T01:01:00.004+02:00

Nu va det fan länge sen jag skrev och jag har inte ens reflekterat över det förens ikväll. Jag har helt enkelt varit så jävla slut efter att ha börjat jobba heltid för första gången på två år (gnäll). Det kan ju inte heller hålla sig lugnt i privat livet heller så man får anpassa sig i lugn och jävla ro utan det händer saker och är drama till höger och vänster.

Fast jag är ju iaf van. Skulle vara jätte konstigt om det helt plötsligt vart harmoniskt i min tillvaro och jag inte hade nått att kämpa mot. Hur skulle livet se ut då liksom?
Men jag ska inte gnälla (haha det gör jag ändå! Jag är tjej, jag får det) det finns massor med människor som har det värre. Men tröttheten gör att man blir lite ego och gärna suckar högt när den psykiska huvudvärken kommer smygande.

Jag jobbar mycket med mig själv (som vanligt) och måste erkänna att det går fortare för varje gång att lugna ner mig efter en kris och se saker i ett annat perspektiv. Det går framåt helt enkelt!

Däremot har jag ju helt och hållet tappat hoppet för mänskligheten, precis som för min förmåga att någonsin stava rätt (särskrivningarnas drottning) men vad vi gör mot moder jord och varelserna på den är fanimej värre än mina stavnings misstag.
Va med och fotade när Micke på jobbet intervjuade Arch Enemy och Angela säger nått i stil med att den här världen är på väg åt helvette ändå men hon bidrar iaf inte lika mycket till skiten.
Den kvinnan är min nya förebild. Så otroligt jordnära och awsome människa! Michael Amott som också va med på intervjun verkade lika smart och trevlig han. Det va väldigt uppfriskande att träffa dom så man får känna att det faktiskt finns bra människor i den här världen, och som dessutom sprider ett bra budskap!

Nu blir det bingen för den här honan.
Natti!

Bilder på kazzlers.

2011-06-16T22:22:00.005+02:00

Sovstil ala Myran:

Sovstil ala Casper:

Sovstil ala Casper nr 2:

Mina katter vet hur man sover! :)

Hur får man empati för alla?

2011-06-08T22:11:00.004+02:00

Jag har alltid haft empati för dom svaga, dom som inte kan försvara sig själva. Och för djuren. Men jag kom på häromdagen när jag körde bil att jag har ingen empati alls för vanliga människor som inte själva har emptai.
När man kör bil på Ingarö/Värmdö så möter man ALLTID idioter som tror att jorden kretsar runt dom och att dom får köra precis som dom vill. Och jag, som aldrig vill skada någon, kom på mig själv med att tänka "Jag skulle fan inte fälla en tår om han/hon körde av vägen och dog" när jag än en gång vart omkörd på milimetern av någon dåre. Hur kan jag tänka något så hemskt???

Jag vet ju att jag oftast är den första som hjälper till när någon gör sig illa eller så, även om jag inte känner människan. Och skulle personen kört av vägen hade jag såklart gjort allt jag kan för att se till att hon/han inte dog, men jag skulle inte känt någon empati. Det är en oerhört jobbig känsla när man hittar en sådan mörk sida hos sig själv. Visst, det kanske är en person helt utan kärlek till andra varelser, som går över lik för att få det den vill, men det ger inte mig rätt att dömma.

Jag vill kunna känna medlidande även med dom som jag tycker inte förtjänar det. Men hur gör man det?
Jag får helt enkelt jobba på det... Eller bara erkänna för mig själv att jag har många brister och det här är en av dom. Det finns kanske värre saker.

Nu blir det myskväll med mor och syster!

Hahahaha söt!

2011-06-06T02:37:00.001+02:00

Åhhh den är så söt och rolig att jag inte vet vart jag ska ta vägen!!!

En händelserik helg.

2011-06-05T21:09:00.003+02:00

Har i helgen jobbat på riksstämma i Borås. Har varit väldigt intensivt, energi krävande, roligt och lärorikt. Super kul att träffa folk man tidigare bara haft mailkontakt med och även att få umgås med arbetskollegorna på ett annat sätt som gör att man kommer varandra närmare. Jag är glad att jag följde med.

Under stämman funderade jag mycket på människor och empati. Något som jag lagt märke till (detta kan vara fel) är att dom flesta människor med mycket empati är folk som på något sätt haft det svårt i livet, upplevt stora motgångar eller kanske känt sig utanför.
Det verkar nästan som om en människa som gått genom livet utan större motgångar slår över till autopilot. Notera att jag lever i en storstad och det blir tydligare här. Går man på autopilot är det enklare att acceptera vissa sjuka strukturer som samhället är uppbyggt på och man orkar inte bry sig om t.ex. vad man har på tallriken efter 8 timmars arbetsdag.

Det verkar vara först efter vi blivit tvingade, på ett mer eller mindre smärtsamt sätt, att stanna upp i livet som vi lär oss att känna med hela hjärtat.

Många av dom häxor jag känner är också folk som på ett eller annat sätt haft stora motgångar i livet. Det har gjort att dom söker en annan mening med livet och dyker under ytan för att ta reda på mer.

Med den insikten så måste jag ju erkänna att jag är glad över det jag gått igenom i mitt liv för att det har format mig till den jag är idag. En inte så tokig människa men mycket empati och en hunger efter att få veta mer, få veta varför.

Hoppas ni alla haft en underbar helg och att solen lyser på er.

Jag faller samtidigt som jag står.

2011-05-31T23:28:00.002+02:00

En enorm lättnad och glädje sprider sig i mitt bröst. Jag får vara kvar på jobbet ett år till. En stolthet och styrka som inte funnits där innan stöttar nu mitt självförtroende i jobbet. Dom vill ha mig där!

Samtidigt växer oron och irritationen över andra grundstenar. Jag är tillbaka i stan, även om jag försöker undvika lägenheten så mycket som möjligt och spenderar mycket tid hos min moder med katterna som bor där tillfälligt.

Och jag är rädd att förlora honom. Det känns som om vi glider isär. Det blir bara fel när det kommer ut ur min mun hur väl jag än vill. Irritationen tar tålamodets plats samtidigt som tröttheten tar det bästa av mig och jag skäms. Vill så gärna vara go och kärleksfull men blir bara grinig och tråkig.
Måste lära mig att prata med honom. Om vi ska leva tillsammans måste jag öppna mitt hjärta. Men det är så jävla läskigt! Jag har ju tränat hela mitt liv för att inte göra det. Jag hoppas han älskar mig för den jag är och att vi kan lösa dom bitar vi skiljer så oerhört på.
Jag älskar ju honom.

Bilden länkas härifrån.

Hur dum får man bli?

2011-05-23T22:14:00.002+02:00

Jag läste idag i någon gratis tidning om noll tolerans och att dom tycker att det inte ska finnas lagliga graffiti väggar för om man målar graffiti så leder det till droger och kriminalitet. Allvarligt? Vad lever dom i för värld av blommor?
En trasig uppväxt, brist på kärlek och miljö leder till droger och kriminalitet, inte skapande. Ett skapande kan leda en på rätt väg igen.
Ibland undrar jag om folk blivit tappade på huvudet när dom va små eller nått. Förstår inte hur man kan vara så jävla trångsynt. Tappar hoppet om mänskligheten lite mer för varje dag.

Apropå hopp. Jag måste hitta någon slags tro på livet igen.
När man jobbar med det jag gör och ser allt sjukt skit som händer hela tiden så tappar man tron på mänskligheten mer för var dag som går... Jag vill inte vara en del av detta längre. Jag vill ta med mig dom jag älskar, alla underbara eld själar som kan känna empati och kärlek för alla varelser, och fly till någon avlägsen del av världen där vi får vara ifred och slipper se våldtäkten på moder jord och hennes barn.
Någonstanns inom mig ropar en röst, "Det måste finnas en plan, en ljusare framtid, någon större makt som gör allting ok". Men jag kan inte riktigt lyssna. För ljudet av den lilla rösten överröstas av skriket från grisarna som plågas, barnen som blir misshandlade, gråten från kvinnorna som blir omskurna och så vidare. När jag stannar upp och letar efter värme och medmänsklighet ser jag bara gråa ansikten, folk som stressar fram och knuffar undan alla som kommer i vägen, kliver över liken av dom som inte orkat, allt för att få mer pengar, mer ytliga saker att fylla tomrummet i deras själar med. Tills den dagen dom dör och inser att allting varit förgäves.

Det är svårt att älska mänskligheten när den inte ens älskar sig själv. Bara ego ego ego överallt. En äldre kvinna faller ihop på tunnelbanan, folk går förbi och blir irriterade över att något ligger i vägen.

Men jag måste hitta kärleken, måste hitta tro, måste hitta hopp. Men frågan är bara var....

Gnäll inlägg, typ.

2011-05-21T00:22:00.002+02:00

Mår mycket bättre psykiskt nu. Verkar som om dippen va tillfällig tack och lov. Dock så vart jag tok sjuk idag vilket är oerhört olägligt. Hade ju tänkt packa ner allt och flytta över så mycket som möjligt till förrådet eftersom jag fått låna bilen i helgen.
Tänkte sova tidigt idag så jag skulle vakna frisk imorn men desvärre så låter inte rakbladen i min hals mig få en blund...

Hoppas jag kan somna snart så jag orkar göra allt jag måste imorn....
Wish me luck!

Ett steg i fel riktning

2011-05-18T20:29:00.003+02:00

Igår hade jag mitt första anfall av dödsångest sen jag blev frisk (kallar det dödsångest för jag vet inte vad jag annars ska kalla det).
Pulsen ökade, jag fick först panik och vart sedan hysterisk. För första gången på över ett år fick jag självskade tankar, något jag ALDRIG trodde jag skulle få igen. Jag har ju mått så bra så vad hände?

Min egen analys av skiten är följande; Jag slutade med mina Cipralex tabletter för typ 2 veckor sen och har haft lite yrsel och mått lite dåligt sen dess. Dessutom har jag börjat på mini piller (hej hej knasig hormonbalans) och så tror jag att jag har brist på lite olika saker som typ järn eftersom jag inte har någon energi alls. Detta visade sig tydligen vara en farlig kombo.

Ikväll känns det dock lite bättre. Vill inte gråta hela tiden och är visserligen helt slut men på ett skönt sätt. Ligger nergrävd i soffan men laptoppen och slö kollar på tv samtidigt.

Nu orkar jag inte skriva mer.
Solsken till er alla!

Rastlös och yrsel

2011-05-16T22:32:00.004+02:00

Har pysslat lite mer med animationer och loggan (fixade annat typsnitt till texten). Och så lekte jag lite med en bild på mina ögon som är den del på min kropp som jag gillar mest. Känns skönt att kunna älska vissa delar av sig själv iaf :D

En till Myran smilie:

Solsken till er alla!

Det snurrar runt runt...

2011-05-16T20:45:00.002+02:00

Jag slutade med min medicin för 2 veckor sen och har haft lite yrsel efter det i ojämna doser. Igår vart det värre. Nu har jag yrsel i stort sett hela tiden och huvudvärk på det. Det är super svårt att fokusera blicken (så ni får usräkta eventuella stavfel) och att koncentrera mig.

Ångesten är tillbaka också. Men det här gången ska han inte få bli en kär vän. Den här gången är han bara förbipasserande.
Va hemma från jobbet idag för att jag hade ont i bihålorna till råga på allt annat men imorn kommer jag inte stanna hemma för jag klarar helt enkelt inte av det. Visst det är jobbigt nu men ångesten blir värre om jag stannar hemma. Då kan jag lika gärna åka till jobbet och jobba i den mån jag kan. Dessutom fyller finaste kusinen år imorn så jag ska dit och ge han en stor kram.

Jag flyttar om 2 veckor vilket är grunden till att jag har sån jävla ångest just nu. Eftersom jag flyttat över 20 ggr i mitt liv så får jag en orationell panik när det vankas flytt. Jag vägrar t.o.m. hjälpa mina vänner. Familjen känner jag mig tvingad att hjälpa om dom skulle fråga, eller iaf mor och syster för mamma har ju ont och syrran har ingen erfarenhet. Så jag hoppas innerligt att dom håller sig på ett ställe några år framöver :)
Det värsta är att jag försöker byta min lägenhet till något i grönare område så med lite "tur" måste jag flytta igen snart. Men det kan jag inte tänka på nu för då bryter jag ihop totalt.
Är oerhört nära på att slänga allt jag äger (utom dator) för att underlätta flytten och leva lite som en mormon eller vafan det heter. Jag brukar slänga hela sopsäckar inför flyttar för att slippa skiten.

Usch nu känner jag hur jag sitter och bygger på min ångest när jag tänker på det här så nu ska jag tänka på något annat!

Hoppas ni mår bättre än jag för tillfället :)

Mina första animationer

2011-05-15T23:17:00.003+02:00

Hade tråkigt ikväll så jag gjorde lite Myran giffar :)

Ja just det jag gjorde en ny logga lite snabbt. Men jag ska göra en ny snart, ville bara ha lite kärlek på bloggen :)

Sunday sunday

2011-05-15T15:20:00.002+02:00

Idag känns det bättre. Det finns fortfarande massa varelser som lider på jorden men jag kan inte göra något åt det och dom mår inte bättre av mina tårar. Det enda jag kan göra är att göra mitt bästa för att hjälpa dom jag kan och när jag själv skaffar barn, adopterade eller inte, väcka deras empati så det kommer fler människor i denna världen som bryr sig om andra.

Det är riktigt dåligt väder idag men det känns faktiskt skönt. Skogen behöver lite vatten nu inför den varma sommaren och jag är super trött och kan sitta inne under täcket med gott samvete :)

Kan inte fatta att det bara är 2 veckor kvar tills jag flyttar... Ska bli skönt att iaf ha det gjort så slipper jag ha ont i magen över det.

Hoppas ni får en underbar dag!

Myspysarna:

2011-05-15T00:46:00.004+02:00

Jag sitter framför datorn efter en super trevlig kväll med mosti och kusin och tårarna rinner.
Jag råkade sätta på tvn innan jag skulle gå och lägga mig och där va det en dokumentär om barn med funktionshinder.

Det känns som om mitt hjärta på riktigt ska gå sönder. Dom är barn, än så länge oskyldiga och livsglada, och dom får gå igenom ett helvette. Smärtor, sjukhus besök, att vara annorlunda m.m. Varför ska dessa små varelser behöva gå igenom det? Jag vet att det inte finns någon anledning. Jag vet att det är naturens gång bla bla bla men det gör så ONT i mig att se folk lida. Det enda liv dom vet är det jobbiga och smärtsamma liv dom har nu. Dom borde få springa runt med dom andra barnen, leka och ramla, ställa sig upp igen och springa vidare. Inte sitta i rullstol, få benen opererade och leva ett halvt liv.

Vissa skulle nog säga "ja men dom lever ju iaf" men döden är definitivt inte det värsta som kan hända. Missförstå mig rätt, jag tycker INTE att dom hade haft det bättre om dom var döda, jag tycker bara inte man kan vifta bort det med en sån kommentar.

Sen blir jag arg, riktigt arg. Mamman till ett av barnen det handlar om skaffar mer och mer barn, trots att hon vet att det är hela 50% risk att barnen får samma sjukdom och måste lura döden om och om igen. Hur i helvette kan man vara så självisk? Hon har ju redan 4 el 5 barn ska hon sätta fler till livet som kanske måste leva i smärta??
Minns inte vad just hennes dotters sjukdom hette (*edit* trisomi hette sjukdommen) men det var en väldigt jobbig och svår. Flera gånger har dom trott att hon ska dö och så överlever hon mot alla odds. En riktig liten kämpe!

Jag kan iofs inte förstå folk överhuvudtaget som skaffar massor med barn. Ok en eller två men seriöst, vi är redan åt helvette för många som har ihjäl den här planeten, vi behöver inte överdriva och skaffa hela horder? Sånna människor kan väl istället bli typ stöd familj eller adoptera? Eller vara dagmammor. Finns redan massa barn som behöver kärlek och stöd.

Jag har flera gånger funderat på om jag ska avstå att skaffa barn helt men jag tror det kommer att bli svårt. Jag tror jag kommer skaffa barn i framtiden, men aldrig mer än två (om man inte får trillingar, lite svårt att kontrollera sånt haha).

Ibland undrar jag om det inte finns avarter av människan. För jag kan verkligen inte se mig själv vara någonting som vissa andra människor. Jag önskar verkligen att folk kunde börja tänka lite mer på andra och jorden som vi lever på. Tänk vilken underbar värld det skulle bli då... Men det kan man ju drömma om, för det verkar finnas fler egoistiska människor än dom med empati.

Att vara blind

2011-05-03T07:30:00.004+02:00

Jag va på föreläsning för en gymnasieklass igår med Lise-Lott på SRF. Anledningen till att vi va i deras lokaler va för att klassen hade fått en lektion i hur det va att vara blind. När jag och LL kom dit så fick vi lyssna lite på avslutningen och frågestund med deras guide och hennes otroligt söta ledarhund.
Det fick mig att tänka till. Man har det så otroligt bra egentligen och det är iofs inget nytt men tänk att aldrig mer få se en solnedgång igen, eller aldrig mer få drunka i Calles ögon, eller se när Myran är super söt och får mig att skratta.

Eller tänk dom som förlorat luktsinnet. Aldrig mer då smaka en riktigt god kopp te eller sin favorit rätt. Aldrig mer känna lukten av Hyacinth.

För att ära alla dom som är blinda, döva och inte har luktsinne ska jag idag verkligen anstränga mig för att njuta ordentligt av varje intryck.

Nu måste jag dra till jobbet. Trevlig snö dag på er :P

Bilden är länkad härifrån.

The curse of the creative

2011-04-23T01:11:00.003+02:00

Jag vill så otroligt mycket. Ibland sprudlar det idéer ur arslet på mig. Problemet är att när man vill rita olika saker, lära sig spela gitarr, ta upp pianot igen, lära sig pois, börja sy kläder m.m. så blir det som en overload och INGENTING blir gjort. Man sätter sig ner och är helt slut efter att ha gått igenom allt i huvudet.

Ikväll fick jag en riktigt "jag vill rita" kick. Bara därför så sitter jag hemma hos min älskling och har datorn men inte ritbordet med mig. Jag föredrar iofs att rita för hand men han äger inte papper och penna. Måste köpa hit det så jag inte behöver tänka på att ha med sånt. För sånna här tillfällen när det inte är 100 olika saker man vill göra utan en, då måste man ta tillfället i akt för det är guld värt.

Känner mig super lättretlig just nu. Som idag vart jag irriterad på allt och alla för småsaker.
Det började med att jag va på middag hos min moder med familjen och en vän till mig ringde och sa "kan vi inte träffas och göra nått ikväll?" Då vart jag jätte glad och fick värsta visionen om att vi skulle sitta ute och ta en öl och spela lite gitarr och mysa. Så jag ringde en annan god vän till mig som jag saknat mycket och sa åt honom att komma över och vara med vilket han gärna ville men han skulle bara äta först och sen höra av sig.
Då ringde jag min älskling och berättade om mina planer men han var jätte bakis och hans kompis orkade inte åka 8 minuter med buss för att ta sig dit jag och mina vänner va så han tyckte vi kunde sitta hos min älskling. Jag lyckades övertala karln att komma över iaf men sen när jag ringde S (den första jag pratade med) så hade dom laddat ner en film och tyckte vi skulle komma över och se den istället. Jag vart besviken för jag ville verkligen träffa dom men om jag ska sitta inne och titta på film kan jag lika gärna göra det hos min kille och va toffel. Så jag ringde min andra vän istället eftersom han fortfarande inte hört av sig och då svarar han inte.

Det är inte helt ovanligt att han har dålig koll på sin mobil men jag vart bara så otroligt less. Jag har suttit i min stuga och längtat efter folk och att få göra något så är alla sega och tycker jag ska dra ihop nått och när jag försöker göra det så vill dom inte ändå. Jag lackade verkligen. Ingen stor grej egentligen men just nu ligger mina nerver utanpå skinnet.

Jag sa åt folk att dom får göra vad dom vill för jag skiter i allt och åker hem till karln och sätter mig framför datorn och är osocial vilket jag gjorde.
Dock vart jag på bättre humör när jag kom hit och mannen pussade på mig.

Det är inte konstigt att jag är så lättretlig nu med tanke på att jag är sjukt stressad över min boende situation och att jag inte vet om jag en har någon inkomst om 3 månader. Det är liksom allting på en gång vilket gör det jävligt jobbigt.

Ska bli så otroligt skönt när alla bitar faller på plats och jag slipper oroa mig. Hoppas det blir innan sommaren är slut så jag hinner njuta lite av värmen också.

Se där, två inlägg på en dag :)
Solsken till er kära blogg vänner! Tack för att ni lyssnade så jag fick gnälla av mig :)

Lycklig = ingen blogg?

2011-04-21T20:42:00.002+02:00

Det verkar som om jag bara är duktig på att blogga när jag mår dåligt. Visserligen skriver jag för min egen skull och behöver jag inte skriva så e ju det bra men man blir ju beroende av att blogga. Eller jag blir det iaf...

Dessutom har jag några nya vänner som jag bara har kontakt med genom bloggens värld och jag saknar dom när jag inte tittat in här på ett tag.

Just nu känns det dock som om hela världen snurrar runt väldigt snabbt samtidigt som den står helt still. Att vara kär och börja dela sitt liv med en annan människa är ingen liten sak för mig. Alla ångest punkter och väl begravda rädslor måste upp igen och gås igenom. Det är bra. Man ska alltid sträva framåt. Men i samband med vårtröttheten och osäkerheten om jag har nått jobb efter augusti gör att jag inte orkar med någonting annat just nu. Fast jag försöker. Vill träffa nära och kära så mycket som möjligt för det är deras kärlek som ger mig energi och ork.

Jag känner mig låst ute där jag bor just nu, trots att jag älskar att vara här och älskar naturen omrking mig så blir det jobbigt när bussar går sällan och det inte är någon som kommer hit och hälsar på (med några få undantag). Jag försöker att inte vara borta mer än en dag i veckan för katternas skull och då blir det ju att jag vill träffa min karl. För när man är nykär så känns en dag i veckan alldeles för lite :)
Snart flyttar jag dock tyvärr tillbaka till stan, men inget ont som inte har något gott med sig. Då kommer folk iaf och hälsar på mer så jag slipper bli isolerad.

Det känns jätte konstigt och oerhört bra att ha en partner igen. Det va 6 år sedan sist (räknar inte med dom små försök jag haft som inte ens varat i 3 månader och varit distans) och det märks att jag är ringrostig.
Han är så underbar och fin på alla sätt och vis, men ändå finns min grundläggande rädsla där att alla som står mig nära sviker mig. Jag vet att man inte ska skylla på sin barndom och det gör jag inte heller, men det är inte konstigt att man får dom rädslorna när man blivit sviken av nästan alla vuxna i sin uppväxt.
Jag måste lära mig att lita på folk. Jag litar väldigt ofta på människor men bara till en viss del. Jag litar inte på att dom verkligen finns där när jag behöver dom. Jag litar inte på att dom är ärliga med mig. Jag litar inte på att dom verkligen tycker om mig. Det är hemskt men sant.
Men Calle så måste jag lära mig att lita på. För annars kommer det aldrig funka.

Det är väldigt konstigt att jag inte är en svartsjuk flickvän med tanke på hur svårt jag har att lita på folk och att jag har blivit bedragen en gång redan. Men på något vis så har jag undsluppit den rädslan, tack och lov! För det kan fan inte vara kul. Det är illa nog att tro att någon ska lämna en, men att tro att man ska bli lämnad p.g.a. någon annan måste vara tortyr!

Jag vill elda. Någonting inom mig viskar att jag behöver eldens magi i mitt liv just nu. Vad kan det vara? Eld står ju för styrka och handlingskraft bland annat. Jag har väldigt mycket vatten och luft inom mig. Skulle behöva mer eld. Det kanske är det min inre röst försöker säga mig? Men hur skaffar man mer eld i sitt liv? Får nog fundera lite på det. Kanske sätta mig med lite böcker och leta inspiration.
Appropå böcker så är jag i desperat behov av någon riktigt bra bok! Någon där man känner inspiration och livskraft! Gärna med lite magi i. Men det ska vara roman eller novell. Ingen fakta bok, ingen kriminalroman och ingen som är bara romantik :P
Jag vet att dom flesta som läser min blogg inte kommenterar så ofta men om ni har ett boktips så snälla säg! :D

Vart ett väldigt utspritt inlägg nu eftersom jag inte skrivit på så länge. Hoppas ni alla har det bra där ute och att ni får en underbar påsk!! Solsken till er alla. Här kommer en fin låt som jag upptäckte igår :)

En vädjan

2011-04-16T15:40:00.005+02:00

Idag va jag inne på plattan och filmade när jobbet anordnade en transport manifestation. Det va skönt att få lite pepp av olika politiker och även ett jätte fint tal av skådisen Klara Zimmergren (osäker på stavningen? Namn är ju inte min starka sida, kändisar eller inte). När man jobbar med det jag gör så blir man ofta deppad för man ser alla hemskheter som vi människor gör mot djuren. Och vi gör det för så sjuka anledningar. För pengar, för girighet, för lathet, av grymhet och även av vana.

Jag har själv varit en av dom lata och vana. Jag har även haft dåligt med pengar. I många år åt jag kött och ville bli vegetarian för djurens skull och ändå hade jag ingen aning om hur hemskt det faktiskt ser ut i livsmedelsindustrin för djuren. Hade jag vetat det hade jag tagit steget för många år sen.

Jag skulle vilja uppmana alla att se filmen earthlings (finns att se gratis på www.earthlings.com). Jag säger inte att alla måste sluta äta kött och bli veganer, men jag tycker man ska vara medveten om vad man bidrar till. Du ska veta vad det är du äter och hur det kom till din tallrik. Även som kött-ätare kan du göra skillnad. En vegetarisk dag i veckan och kanske köpa ekologiskt så långt man har råd. Ingen kan göra allt men alla kan göra NÅGOT.

Även om det är jobbigt att titta på filmer som Earthlings så tycker jag ändå att man bör försöka, för man bidrar faktiskt till det och man bidrar inte mindre för att man stoppar huvudet i sanden. Sen om man inte klarar av att se klart, ja då har man iaf försökt och då kanske man får styrka att tänka över sina konsument val.

En sak som fick mig att inte vilja bli vegan är att dom veganer som syns är oftast dom arga militanta människorna som ser ut som sju svåra år. Jag vart verkligen avskräckt av den gruppen människor. Själv tror jag inte att man når fram till någon med en aggresiv ton, för då sätter människor ofta bara upp försvar och slår dövörat till. Jag tror att man når fram till folk med kärlek. Genom att vädja till den empati som alla människor har, men många tyvärr glömt bort.

Det är inte enkelt att bli vegetarian/vegan. Det är svårt. Det va iaf det för mig. Men det är SÅ värt det! Jag kan äta med gott samvete och jag KÄNNER skillnad i min kropp. Jag mår fysiskt bättre och min mage är gladare :)

Fick ett brev från en gammal dam till jobbet för någon vecka sen där hon berättade hur hon blivit fri från sin astma med vegansk kost. Jag vet inte om det är sant, för jag är ingen forskare, men jag är inte förvånad.

Så nu vädjar jag till er, åt dom som inte kan vädja själva, gör så gott ni kan för att göra deras liv lite bättre. Kram på er!

*eedit* glömde skriva att bilderna kommer från http://animalphotos.info/a/

Internet problem och annat

2011-04-08T18:43:00.003+02:00

Jag har ju haft jätte problem med mitt mobila bredband från Telenor. Efter allt som har hänt och att inte haft stabilt internet sedan jag flyttade ut på ingarö så har jag börjat få hat känslor mot telenor. Dom påstår sig ha sveriges bästa kundservice, det stämmer verkligen inte. Jag har inte blivit bra bemött alls. Orkar inte skriva om allt skit med dom för det blir bara negativt men jag rekomenderar folk att INTE skaffa telenor.

En annan sak som jag blir frustrerad över är björnsbytare.se Det är verkligen en super bra site men människor som har lagt ut annonser där har en förmåga att kryssa för "intresserad" och sen inte höra av sig/svara på mail. Det är sjukt irriterande när man får upp hoppet för att man ser att man har flera gröna byten men inte får tag på någon.

Jag vill ju så gärna ha mitt på det torra med boende. Orkar inte oroa mig för det just nu. Det är tillräckligt med oro inför jobb.

Jag stor trivs på jobbet. Just nu har jag fått lite andra uppgifter vilket är super skönt. Jag gillar variation. Plus att jag håller på och gör ett förslag på design till en t-shirt som vi ska sälja på sommar turnen. Känner mig så hedrad att dom gillade min skiss och bad mig rita upp den.
Om jag nu bara kunde få anställning på riktigt skulle det vara perfekt. Håll tummarna!

Det är skönt att ha min karls famn att krypa upp i när bostad och jobb situation blir för mycket. Han ger mig styrka när jag behöver det.

Jag känner att jag skulle behöva rensa huvudet. Men jag är för trött för att göra det ikväll. Hoppas jag kommer ihåg att göra det imorn... Det är konstigt hur man kan glömma bort saker som är så viktigt! Vet ju att jag mår mycket bättre när jag går in i mig själv med jämna mellanrum. Haha va snuskigt det lät!

Ne nu ska jag sluta skriva och nörda mig lite i rift istället :)

Solsken på er alla!

Sockergrinig

2011-04-03T23:28:00.003+02:00

Har smällt i mig socker på senaste tiden, blir ofta så när man lyckats låta bli ett tag och sen faller tillbaka. Det är helt sjukt vad det påverkar humöret. Jag har ingen stubin över huvud taget nu. Stackars älskling och katterna.... Vi har ju flyttat in hos honom i en vecka nu eftersom mitt internet varit nere och det är väldigt oturligt att jag ska vara grinig när vi är här :P
Försöker kompensera det med att diska iaf haha!

Va på en visning på lägenhet igår och jag vill verkligen ha den! Men det är ett rektangelbyte och dom andra har inte hört av sig än... *sucka*
Jag vill bara hitta en bra lägenhet och flytta nu så jag har det överstökat! Jag blir så otroligt stressad av att vara i den här situationen. Mår inte bra alls. Det är därför jag börjat äta godis igen.

Fast imorn gör jag ett försök till att bli nyttig. Jag och Lalla ska nämligen springa tjejmilen i år och därför ska vi börja träna nu. Lika bra att försöka ta tillfället i akt och lägga om livstilen till något hälsosammare. Fast med månadens ekonomi får det bli pasta men det är iaf bättre än godis!

Mycket roligt som händer på jobbet nu och jag trivs verkligen. Lite ont i magen bara över att inte veta vad som händer i framtiden men jag ska tjata lite på bossen imorn om hur läget ser ut, han lovade att återkomma innan snön var borta och nu är det fan inte mycket kvar.

Annars mår jag väl bra. Nykär och otroligt glad över att ha en viktig pelare på plats.

Nu ska vi lägga och och mysa framför tvn.
Solsken på er!

Natti natti

2011-04-02T03:05:00.003+02:00

Fortfarande inte fått arslet ur att läsa bloggar eller göra sånt som borde göras. Men jag tycker jag är ursäktad eftersom jag är tok stressad över att behöva flytta igen och dessutom är jag nykär så mina tankar kretsar mest kring världens finaste Japensk :)

Jag och katterna har flyttat in i typ en vecka hos min karl i väntan på att det ska fixa sig med internet (jävla telenor säger jag bara...) så nu är det mest myspys och Rift som gäller :)

Men så fort mitt huvud lyckats samla sig lite ska jag skriva ett långt inlägg. Har så mycket att skriva om!

Hoppas ni mår bra där ute i blogg rymden.

Hahahaha!

2011-04-01T09:22:00.002+02:00

Helt underbar! :D

Kaos

2011-03-23T13:48:00.003+01:00

Har kommit in i en icke blogg period. Det enda jag gör framför datorn är typ att kolla fb och spela Rift (ja jag har bytt nörd game).

Har varit mycket hemma hos älskling också vilket ger mig sjukt dåligt samvete för katterna så nu ska jag hålla mig ute på landet ett tag.

En tråkig nyhet är att jag måste flytta. Dom jag bor hos hamnade i en krissituation och behöver stugan själva. Jätte tråkigt men sånt är livet. Tack och lov så sa hon till i tid (söta) så jag försöker hitta någon som vill byta lägenhet med mig så jag kommer närmare landet. Hoppas det går fort, nån galning borde vilja bo i stan :)

Fick en länk till en sjukt roligt tecknad video. Rekomenderar folk att kolla på den. Handlar om varför människan inte ska äta kött fast från människans synpunkt och inte för att man är sympatisk. Skönt med en vego video som inte innehåller massa hemska bilder utan är rolig och har bra info! Klicka här om du vill kika på den.

Hoppas ni mår bra där ute! Jag kommer tillbaka snart, jag lovar :)

En liten uppdatering kanske?

2011-03-11T15:05:00.004+01:00

Hmmm har ju varit dåligt med skrivandet på sistonde av olika skäl och jag behöver rensa ur mig så here it goes!

Har trappat ner på medicinen för att jag känner att jag inte behöver den längre. Det har gått relativt bra förutom en enorm trötthet och lite känslighet. Sen igår har jag lagt av helt. Har haft yrsel som fan, när jag va ute på lång promenad idag och solen låg på så kändes det som om jag va full eller nått, jag "spacade" ut så fort jag inte gav 100% på att fokusera på att vara här och nu. Inte så bra men så är det innan kroppen hunnit ställa om. Har ändå gått på den här skiten i över ett år.

Känner även av ångesten igen men det får inte riktigt helt grepp om mig nu eftersom jag vet varför den är här. Jag accepterar den utan att ge efter för den. F U mr.ågren ingen äger mig längre!

Den jobbigaste bieffekten av att lägga ner medicinen är att synen blir jätte konstig. Kanske därför det känns som om jag e full, jag kan inte fokusera på något utan det blir verkligen fylle "vision" om ni förstår vad jag menar.

Har bestämt mig för att leta ny arbetspraktik. Trivs jätte mycket där jag är nu men jag vill verkligen satsa på att skriva böcler och då behöver jag ett jobb som inte är så emetionellt krävande. Det här är ju verkligen ett jobb jag har med mig hem och alltid i tankarna. Så jag ska leta efter ett bra, lätt fysiskt jobb (blir galen av att sitta still) och sen ha 2-3 kvällar i veckan som jag skriver några timmar på.
Om jag inte tror på mig själv får jag ju aldrig veta om min dröm kan bli sann!
Måste sluta vara rädd för att det ska bli skit. Ja visst, det kanske inte blir några bra böcker men då har jag försökt iaf! Eller så kanske det blir super bra och jag får leva ut min största dröm genom tiderna :)

Katterna mår bra, Myran har äntligen övervunnit sin rädsla för allt och börjat gå ut. Känns helt underbart att hon får stimulans nu och hon är mycket lugnare.

Så mycket mer har väl inte hänt som jag kan komma på nu. Dessutom kan jag inte fokusera på den här jävla texten just nu. Hoppas ni har det bra där ute kära bloggvänner!

Blessed be.

Borde verkligen sova men...

2011-03-10T23:03:00.003+01:00

Måste bara skriva detta först. Jag känner att jag helt tappat det jag egentligen vill göra just nu.
Jag har inte läst bloggar på över en månad, känns jätte tomt... Har inte ritat fast jag t.o.m. har haft inspiration till det!
Har bara spelat wow, jobbat, umgåts med mr.C och klappat på katterna.
Så nu ska jag göra en lista på saker jag ska göra inom 2 veckor, det blir mer press om jag skriver den här så ni också ser den :)

1.Blogga mera. Kommer ju på så bra saker när jag skriver.
2. RITA! Har massa inspiration nu!
3. Läs bloggar. Måste inte läsa alla jag har på listan men iaf dom som jag räknar som nära vänner.
4. Gör färdig mobilfickan som jag virkat.
5. Fixa grej som jag inte kan skriva om nu men sen :)

Hoppas ni andra har det bra i vinterkylan och att ni får mer gjort än mig!
Ohhh glömde skriva att jag håller på att lägga av med mina anti depp mediciner vilket är as skönt! Ska bli så nice att bli piller fri :D

Solsken till er alla!

Irritation

2011-03-06T22:44:00.005+01:00

Försöker göra sidor till Katterna här på blogspot. men av någon anledning funkar inte "add image" knappen. Kan ju inte göra ett inlägg utan bilder!! *humph* Någon annan som använder blogspot som kan förklara varför?

Händer massa just nu. Ska skriva om det imorgon hoppas jag om jag hinner.

Kram på er!

*edit* det funkar att lägga till bilder i vanliga inlägg men inte när man gör ny sida...

Nu får vintern gärna vara slut...

2011-03-03T18:43:00.004+01:00

Har inte orkat skriva, inte orkat läsa (bloggar alltså) för jag har gått i ide nu. Som en strejk för att få vintern att försvinna. Men jag mår bra! Jag är trött men jag är fortfarande positiv. Bara så otroligt less på snö och kyla....

Jag hoppas verkligen alla mina underbara blogg vänner mår bra! Jag kommer närsomhelst börja läsa och kommentera hos er igen, ni finns i mina tankar iaf :)

Tänkte lägga upp små info sidor om min flock, har för mig att dom kommer visas som inlägg också nu när jag publicerar dom.
Appropå det, Myran va ute för första gången för 2 dagar sen!! Jag är så otroligt stol! :D
Det började kvällen innan när jag ropade in Kasper för sovdags så ställde hon sig ute på altanen och jag vart helt paff. Hon hade ju inget halsband på sig eftersom hon aldrig vill gå ut så jag puttade in henne igen och lovade att vi skulle gå ut tillsammans dagen efter.
Jag höll mitt löfte, eller halvt iaf, hon sprang iväg under huset och det är lite svårt för mig att följa efter så jag bad Kasper att se efter henne och precis som om han förstod vartenda ord jag sa så sprang han ut och mot Myran. Han är min hjälte!

Ska försöka fånga dom på film när dom är ute tillsammans så ni får se.

Min kamera är för övrigt trasig så jag måste spara ihop till en ny. Det svider ordentligt men vad ska man göra? Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk som dom säger. Skulle kosta 700 bara för ett kostnadsförslag och det är vad min kamera kostar begagnad idag så nej tack!
Är inte så förtjust i min mobilkamera men den funkar iaf...

Kram på er där ute!

Vinterdvala

2011-02-21T14:41:00.003+01:00

Det händer inte så mycket just nu. Eller ja det händer en hel del inuti mig som jag inte känner att jag kan skriva om eftersom jag inte vet vilka som läser min blogg. Men utanför står tiden stilla, den har bokstavligt talat frusit till is.
Jag ogillar verkligen kylan, jag blir sur, grinig och håller mig inomhus. Har inte lust att göra nånting annat än att sitta framför datorn tills snön smält bort och solen värmer igen.

Katterna är rastlösa och understimulerade eftersom dom inte vill gå ut i det här vädret och vi har nog alla tre här hemma lite vinter pms (t.om. Kasper). Jag tittar ut genom fönstret och ser rådjuren böka runt i snön, tillsynes oberörda av kylan, och jag undrar om dom någonsin fryser så att dom blir griniga. Eller dom kanske är så ett med naturen att dom inte värderar den på samma sätt som vi människor gör?

Till dom som säger "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder", stoppa upp den repliken någonstanns där solen inte lyser. När det gör ont att andas för att det är så kallt så är det fan dåligt väder. Och vissa av oss är mer känsliga när det gäller temperatur.

Ne nu var det slut på hur man skriver ett helt inlägg om kylan utomhus när man egentligen behöver skriva om kylan inom sig lektion ett.
Lektion två kommer snart :)

Kärlek och solsken till er där ute i mörkret!

Operation och annat

2011-02-11T16:16:00.003+01:00

Igår opererade jag alltså mitt knä för tredje gången gillt. jag vet att det inte är ett livshotande ingrepp men ändå var jag nervös som vanligt innan. Det hela vart inte bättre av att den manliga sjuksköterskan försökte läxa upp mig. Han såg mitt pentagram med måne som jag har tatuerat på min underarm och började predika om att det är dåligt att använda magi, att man förargar guden. Jag försökte förklara för honom att guden och gudinnan är magi och inte alls blir arga men han vägrade lyssna. Jag hade fel, jag va dum. Jag har dock sett tillräckligt på Greys Anatomy för att veta att man inte gör sig ovän med sjuksystrarna så istället för att bråka vidare log jag bara och sa att jag skulle titta på den boken han rekomenderade. Efter det samtalet kände jag mig super nervös och önskade jag hade kunnat ringa någon och prata.

Men jag bad en bön inom mig till gudinnan istället och kände mig lite bättre efteråt. Dessutom pratade mannen i sängen bredvid mig grov norrlänska med mörk röst och det är så himla lugnande! Jag lyssnade till honom när han pratade med sjuksyster och låtsades att han var en vän till mig som pratar likadant och så vart jag genast lugnare :)

Själva operationen gick bra. Dom hittade konstigt nog inga lösa kroppar som dom sett på röntgen men han har iaf jämnat till insidan på min knäskål så jag slipper obehaget och slitage. Dessutom har jag så pass lite smärta att jag hoppat över att ta smärtstillande. Känns jätte bra helt enkelt :)

Men jag är sååå känslig för narkosen. Så fort jag kom hem igår somnade jag och sov typ 6 timmar till kl 7 på kvällen, vaknade och satte mig framför datorn, sen klockan nio gick jag och la mig igen och sov till elva dagen efter.

Idag är jag lite snurrig i huvudet konstigt nog men har iaf varit iväg och handlat med grannen.
Nu ska jag titta på dokumentärer och ta det lugnt med kattorna :) Måste visa en bild på hur vi sitter framför datorn i den här familjen.

Hemma bäst

2011-02-07T14:58:00.002+01:00

Jag trivs så otroligt bra här ute på Ingarö. På nått sätt känns det hemma fast jag aldrig bott här förut. Kanske för att mamma växte upp här? Eller för att jag bott på värmdö som ung och det är inte så långt fågelvägen. Vad vet jag, det känns rätt så jag ifrågasätter inte :)

Missade helt att fira Imbolc för jag hade inte ro i kroppen eller tid men ska göra en liten "välkomna våren" grej sen när jag kommit till ro ordentligt.

Va hemma idag och det va väl behövt, har städat och fixat här hemma plus lagt in bilder i datorn. Men har inget photoshop så kan dessvärre inte fixa bilderna :( Använde mig av photoshop online och det är inte det bästa verktyget men va tvungen att visa lite hur det ser ut här hemma.
Såhär ser det ut utanför mitt sovrumsfönster:

Dom här underbara varelserna ser man varje dag utanför stugan:

Helt underbart!

Är dock lite orolig för min kamera... La in bilder i datorn, sen efter när jag startade kameran så hängde den sig, så jag stängde av vilket inte funkade så jag tog ut batteriet. När jag satte in batteriet igen så går inte kameran igång.... Någon annan som har en digital EOS som varit med om det? Hoppas den blir "frisk" snart så jag kan fota mer....

Har väl inte hänt så mycket intressant som jag kan blogga om så det va allt för den här gången :)

Bloggar från skogen

2011-02-03T14:17:00.002+01:00

Så mycket har hänt sen jag sist skrev. Kommer omöjligt få ner allting men jag ska försöka summera det mesta innan jag drar iväg till buddah templet på värmdö.

Jag flyttade i söndags och det gick bra men fy faaaaaan va jobbigt det va att släpa tunga kartonger upp för en snöig backe. Va slut i 2 dar efteråt! Har ju så dålig kondis :P
Myran är jätte känslig för nya miljöer och spenderade dom första dagarna under täcket och morrade åt alla nya ljud. Båda katterna har ätit dåligt vilket gjorde mig orolig men kom fram till att det är flytten och en stressad matte som är orsaken. Nu äter dom bättre :)

Myran har äntligen accepterat vårat nya hem och rör sig ute i stugan med mig och Kasper. Han har för övrigt fått gå ut för första gången här idag. Har försökt vänta lite så han verkligen känner sig hemma här innan han släpps ut i skogen men nu kunde jag inte plåga honom längre. Han har längtat så länge nu :)

Det är helt fantastiskt här ute! Skog och fågelkvitter, sol som letar sig in genom träden och fram till mitt sovrumsfönster för att väcka mig.
Varje gång jag går till bussen blir jag helt harmonisk av avsaknaden av onaturliga ljud och känner mig lite som ett barn på julafton.

Det som är lite jobbigt och kommer ta tid att vänja sig vid är att bussarna går väldigt sällan och det tar lååång tid att ta sig någonstanns, t.ex. till jobbet >< Och sen har jag även en separett toa här vilket är ironiskt för jag hatar mulltoa. Det här är iofs långt ifrån en sån men det är samma prinsip. Man kissar i den främre delen och skiter i den bakre ner i en påse (tror jag, har väl inte tittat efter) men det braiga är att när man inte sitter på sitsen så åker en lucka igen så det inte luktar så illa. Dock tycker jag ändå jag känt små stråk av obehagliga lukter ibland när jag kommit hem... Funderar på att flytta katt toan till vardagsrummet så jag kan stänga in till badrummet helt men vi får se.

Oavsett vad det är för toalett så är det värt det för det är så otroligt vackert här ute och jag får lyckorus hela tiden! Hur har jag någonsin kunnat bo i stan??? Kommer aldrig mer flytta tillbaka iaf, det är en sak som är säker...

Igår va jag i orminge och käkade med moder, mosti och storkusinen är jag stötte på min vän Boonthin som är buddistmunk. Det va väldigt länge sen vi sågs så han följde med en stund till pizzerian och vi pratade om allt mellan himmel och jord.
Han är en mycket trevlig och sympatisk människa, och han har ett minne som är helt otroligt!! Han träffar massor med människor och reser överallt i världen men ändå kommer han ihåg folk.

Jag minns första gången jag var på templet i värmdö och träffade honom, då sa han "jag kommer ihåg dig! Jag träffade dig och din mor i nacka forum för 7 år sen". När han sa det så kom jag på att ja det stämmer ju faktiskt! Men hade han inte sagt nått hade jag aldrig kommit ihåg det själv. Och jag hade bara träffat en munk i hela mitt liv. Han har väl träffat miljoner människor.

Nu ska jag göra mig iordning för att åka dit och hälsa på. Va så länge sen jag va där. Tar med mig kameran så ni får se lite bilder sen :)

Hoppas ni mår super bra allihopa! Har inte läst bloggar iomed flytten men ska försöka hinna läsa lite snart :)

Myskatter!

2011-01-25T00:23:00.003+01:00

Igår gick jag och la mig med lite avslappningsmusik och försökte rensa mitt huvud och ta reda på vart oron kom ifrån. Jag gick igenom olika områden och kom in på något heeelt annat. Började tänka på hur långt jag kommit senaste 15 månaderna. Från att inte vilja leva och psyket, att alltid se allting svart, ha grov ångest och noll självkänsla i många år, till att vara LYCKLIG! Jag kan aldrig minnas att jag mått såhär bra eller varit såhär stark psykiskt. Och det har gått fort! Om man tänker på att jag levt 26 år i mörker (fast jag minns inte hur det va när jag va liten men med tanke på allt skit som hände så..) så är 15 månader eller vad det nu är INGENTING.
Jag låg där och fylldes av en sån otrolig känsla inuti mig. Jag såg mig själv stå vid slutet av en väg och titta tillbaka på ett mörkt land som var förstört. Och framför mig fanns bara solsken och vacker natur. Tårarna började rinna av tacksamhet och helt plötsligt kände jag gudinnans närhet.

Helt oplanerat så vart det en tacksamhets mini ritual när jag egentligen bara skulle rensa huvudet och sova. Efter ett tag kände jag även gudens närvaro, jag har mest sökt mig till den kvinnliga sidan av gudommen men nu var båda här. Jag kunde känna hur dom omslöt mig i en varm famn som att visa att dom var stolta över mig.
Medans mina lyckotårar fortsatte rinna kom Kasper och la sig på mitt bröst så myste vi lite. Jag kände mig lugn och trygg.

När jag tillslut kände att jag va tvungen att lägga mig på sidan (jag kan aldrig ligga still haha) så ville jag inte sluta gosa med katten så jag omfamnade honom och vände mig väldigt försiktigt. Han reagerade inte ens utan bara kurrade. Så låg vi där, Kasper i min famn och jag med ansiktet inborrat i hans päls. Det va så otroligt mycket kärlek! Det enda som fattades va Myran men hon va på sin nattliga jakt efter silverfiskar i badrummet.

Visst är det helt otroligt hur man kan få guldkorn i vardagen när man minst anar det?
Har ni några sånna tillfällen? Berätta gärna i kommentarena.

Här kommer en bild som jag tyckte va så himla fin.

Kärlek och lycka till er alla!

Flyttstök

2011-01-24T00:26:00.003+01:00

Det är kartonger och saker överallt i lägenheten. Jag trivs inte i allt stök. Men jag har haft en underbar helg. I fredags fick jag sällskap av finaste Cissan och igår av bästaste mr.C. Har kommit långt i packandet och känner att jag har allt under kontroll vilket gör att jag slipper min vanliga flytt ångest. När man flyttat så många gånger som jag har, (senast jag räknade va det 22 ggr)så får man grov ångest av allt som har med flytt att göra.
Jag som vanligtvis älskar att hjälpa mina vänner vägrar faktiskt hjälpa till vid flytt (försöker iaf men det funkar inte alltid) för jag mår så psykiskt dåligt av det. Spelar ingen roll om det är packa eller bära lådor, hela flytt grejen är så laddad med dålig energi för mig så jag får panik.

En gång va jag t.o.m. nära att säga upp kontakten med en vän för hon bad mig om hjälp med att flytta fast hon vet hur dåligt jag mår av det, men det löste sig för jag behövde bara passa barn och det är roligt!

Jag känner mig lite i obalans idag och jag vet inte riktigt varför. Jag har under kvällen fått svårt att andas och oregelbunden hjärtklappning. Det är något som jag hade ofta när jag va liten fast då mådde jag dåligt och var mycket orolig.
Nu mår jag ju bra, allting ordnar sig så varför denna smygande ångest?

Det sköna är att hade det här varit för ett år sedan hade jag fått panik och åkt ner i spiralen med destination bottenhelvetet men nu försöker jag bara känna efter vad som felas och hittar jag inget så tar jag det med ro, för det går faktiskt över.

Kanske det här är något jag måste lära mig? Att bara för att man mår bra så betyder inte det att man alltid är ångest fri?
Det kanske är min stökiga lägenhet som får mitt inre att bli stökigt, eller kanske det är rädslan för nya känslor som dykt upp för en viss person? Eller är det rädsla för att jag målat upp min flytt lite förskönat i mitt huvud så kanske det inte blir så bra som jag trodde?

Många frågor och jag vet att dom kommer snurra i mitt huvud nu när jag går och lägger mig. Det är inget att göra åt, bara försöka gå igenom dom utan att gräva ner sig och somna när man somnar.

Jag är så otroligt tacksam för att jag kommit till den punkt i livet jag är nu.
Önskar er alla samma lycka!
Blessed be.

Bilden är länkad härifrån.

Häx träff?

2011-01-21T00:18:00.002+01:00

Eftersom jag träffat flera underbara vänner som också bloggar och ägnar sig åt magi funderar jag på att försöka fixa en häx-träff i sommar. Tanken är då att vi ska samlas i sthlm under typ 2 dagar och umgås i naturen och ha en hel kväll tillägnad en ritual av något slag.

Har alltid velat ha mer vänner som också utövar magi för jag saknar att prata om det med folk. Skulle ni vara intresserade av ett sånt möte?

Solsken och kärlek till er alla!

Min ritual

2011-01-20T15:56:00.004+01:00

Igår va det fullmåne och dags för kärleksritualen till världen.
Först kände jag mig inte speciellt peppad, jag var förvisso fylld av kärlek men min lilla lägenhet såg ut som ett bombnedslag med kartonger och junk överallt. Inte direkt en meditativ plats...

Men så tänkte jag att det spelar ingen roll vart jag är eller hur det ser ut omkring mig, för magin lever inom mig oavsett vart jag är. Så jag satte på mig myskläder, bullrade upp med kuddar och filt i soffan, tände ljus och satte mig bekvämt.

Försökte grunda ordentligt men det va lite svårt i början för katterna skulle komma och gosa med mig så jag gjorde det till en del av grundandet. För vad är bättre till att varva ner och känna kärlek än gos med mina håriga älsklingar?

Tillslut va det som om dom förstod att jag behövde koncentrera mig för dom gick iväg och va tysta. Så när jag kände mig redo började jag min ritual.
Jag föreställde mig människor av alla färger, sorter, musikstilar, fotbollslag m.m. omfamna varandra. Jag såg inom mig hur alla var vänner och gick igenom olika sorters människor som normalt är fiender och lät dom vara vänner och respektera varandra. Jag föreställde mig skinheads som planterade träd, bimbos som slängde sina pälsar och istället hjälpte skadade djur, tanter som fick hjälp över gatan och massa annat.

Jag föreställde mig hur jorden blommade upp och naturen växte sig starkare. Samtidigt lät jag den kärlek jag haft lyckan att samla på mig på senaste tiden växa och sprida sig till jorden och alla dess varelser.

I slutet på ritualen kom Kasper och la sig i mitt knä och kurrade, så han fick vara med som en symbol för kärlek i mina visioner.

När jag kände att jag var klar så avslutade jag med att kela med kasper och tänka på allt som är fint i mitt liv.

Tycker verkligen det va en superbra idé av Moonwitch att ha den här ritualen. Kärlek och applåder till dig fina häxvän!

Det va flera häxbloggare som va med på denna gemensamma ritual. Du kan läsa om deras upplevelser här; Lilitha, Wiccankraft, Mikaela och såklart Moonwitch. Det va flera som va med men det här va dom som skrivit om det :)

Nu ska jag packa lite mera.
Blessed be!

Bilden är länkad härifrån.

Grå dag på jobbet

2011-01-18T13:38:00.003+01:00

Jag vaknade med lycka och energi i kroppen trots jobbig dröm. Ikväll ska jag nämligen få gos och kärlek av finaste C!
Helt otroligt vad närhet från en annan människa kan göra med ens humör.

På jobbet är det lite mindre roligt. Det är andra dagen i rad som jag brottats med problem hela dagen vilket gör att jag känner mig helt inyttig eller ska jag skriva oproduktiv? Jaja stavning och grammatik har aldrig varit min grej.

Visserligen onödig och tråkig information för er läsare men jag måste dessvärre få ur skiten så här kommer det: Håller på med ett program som heter picassa där man kan tagga bilder. Men man kan inte söka på bilder som är otaggade så man måste leta manuellt bland 20 000 bilder, det orkar jag inte speciellt inte efter vi trodde vi gått igenom alla och taggat dom.
Så då läste jag på någon sida att man kan söka på dom i photoshop elements och tagga dom där med en tillfällig tagg, sen ta upp dom i picassa. Jätte bra men det tar hundra år (läs 2.5 timmar) att ladda ner programmet. Det är tur att man kan ladda ner en gratis test version för jag tycker inte programmet är bra alls och hade kännts surt att betala för skiten. Har aldrig varit med om så segt program!

En annan sak som jag bråkar med är f secure antivirus. Helt jävla omöjligt att avinstallera. Så jag rotar run ytterligare några timmar bland forum för att hitta lösningar. Känns som om jag inte gjort något annat än att läsa forum efter lösningar på mina problem senaste 2 arbetsdagarna.

Just nu sitter jag och väntar på nedladdning och har lagt f secure problemet på hyllan lite för att slippa bli irriterad. Så jag passar på att blogga lite istället och lätta på trycket :)

Ser verkligen fram emot imorgon och fullmåneritualen! Önskar det va varmt ute för hade mycket hellre haft den utomhur men nu får det bli som det är.

Nu ska jag återgå till forumletandet och gruffandet.

Solsken till er alla!

Flytt och annat

2011-01-17T22:42:00.005+01:00

Om två veckor så flyttar jag, helt otroligt! Det kommer bli så jäkla bra!! :D Världens mysigaste stuga och hon jag hyr av är super snäll :) Det är ju viktigt med bra grannar liksom.
Är långt till jobbet men det är det värt för att få bo i en stuga på landet. Från min altan har jag utsikt över skogen och ingenting annat. Det är som en dröm gått i uppfyllelse!
Så fort jag flyttat in ska jag börja bygga på min bur till vaktel hönsen som jag ska köpa av E.

Vaktel höns är så sjukt söta, dom blir så nervösa om dom har för mycket uttrymme så dom tar typ tar livet av sig. Men det kommer inte hända mina. E är jätte duktig när det gäller höns så jag kommer få massa info så dom får det absolut bästa!
Dom låter så otroligt mysigt, lite exotiskt tycker jag. Dessutom är deras ägg super nyttiga och då kan jag äta ägg med gott samvete eftersom dom kommer från glada höns!

Längtar tills imorn efter jobbet. Då ska jag till C och mysa :) Är glad att han finns i mitt liv. Är glad över alla fina vänner jag har!
Och en annan bra sak är att jag hittat flera "nya" (för mig) bloggar som skrivs av wiccaner. Alltid kul att få lite mer magiska kontakter.

Kommer kanske inte bli så mycket skrivet på bloggen såhär innan flytten för jag har en del att göra men jag kommer tillbaka!

Solsken och värme till er fina människor där ute!

Fullmåneritual

2011-01-17T10:48:00.003+01:00

På onsdag är det fullmåne och vi är några häxor/hedningar som tänkte göra en gemensam ritual (fast var och en hos sig) klockan nio där vi sänder ut positiv energi och kärlek till jorden och alla dess varelser och tänder ljus.
Om det är någon där ute som vill vara med är det fritt fram :) Ni behöver inte ens posta något svar här.
Det kan behövas mer positiv energi ute i världen för att väga upp alla hemskheter som finns.

Blessed be.

Bilden är länkad härifrån.

Fin fint!

2011-01-17T00:10:00.004+01:00

Är trött men glad och tillfreds med livet, ska strax gå och lägga mig och mysa med katterna men ville skriva lite först.

Har tänkt en hel det på mina relationer på senaste tiden. Jag är övergivet barn och har en hel del problem att jobba med där. Har alltid känt mig lite utanför min familj eller inte bra nog, fast det är ju bara i mitt huvud. Egentligen så tror jag alla i min familj känner lika dant.

Jag har varit arg och besviken ibland, irriterad och trött på dom. Men när jag tänker efter så har jag nog världens bästa familj. Alla i familjen är empatiska och fina människor även om vi ibland har lite svårt att kommunicera med varandra. Den bästa egenskapen vi har är dock att oavsett vad som har hänt, eller hur sura vi är på varandra, så ställer vi alltid upp! I kris situationer är vi som en superstark kedja, där det inte finns någon svagaste länk. Jag är glad att jag har min familj. Och jag är glad att jag har insett att mina egna svårigheter med att känna mig älskad är det som gjort att jag känner mig utanför, allt är i mitt eget huvud.

Vill göra om på bloggen, vill göra om i mitt liv. Det är så mycket lycka nu och jag blir fylld av värme när jag tänker på allt roligt som händer. Vill göra mera musik, eller mera är fel ord för jag har bara gjort någon enstaka låt för några månader sen... Jag vill måla mer och pyssla mera.

Jag kanske ska skaffa vaktel höns när jag flyttar :D Dom är sjukt söta och låter super mysigt!! Dessutom ger dom gulliga små ägg som är nyttigare än den stora varianten.

Åhhhh det är så mycket fint i mitt liv så jag nästan spricker av glädje! Sänder ut solsken och lycka till er alla.

Goooooooos!!

2011-01-13T09:23:00.003+01:00

Har fått så mycket god och närhet igår/inatt så jag känner mig helt sprudlande med energi! Helt otroligt vad mysighet och känslomässig värme kan göra med en. Va tvungen att gå upp tidigt idag och i normala fall skulle jag vara helt förstörd men jag är pigg och på bra humör.

Jag tror att alla terrorister, nazister, sånna som startar krig, mördare och andra arga människor skulle vara väldigt annorlunda om dom bara fick mer kärlek i livet.

Här kommer lite kärlek från Kasper så länge till er som behöver.

Kärlek och fred.

2011-01-12T18:13:00.003+01:00

Myran ligger och myser i mitt knä, som bara Myran kan. Jag och min mor har äntligen pratat ut och är vänner igen. Visade sig att vi har missförstått varandra rejält vid flera tillfällen. Kommer ju inte bli som förut men det är bara bra. Tror vi kommer bygga upp en mycket bättre relation nu där vi inte är för nära varandra som vi va förut. Inte lika lätt att kliva varandra på tårna då ;)

Försökte hitta mönster på nätet till Kalle K och kärleksdronkar (gosedjur som man brukade sy när jag va liten) för jag vill försöka virka en sån nu. Ska försöka virka mera och göra egna mönster, kan ju alltid fråga mamma om det är nått jag undrar, hon e grym på att virka!

Jag flyttar om 3 veckor!! Heeelt sjukt va mysigt det ska bli :D Va och tittade på stugan igår och jag kommer stor trivas!!! Åhhh jag ser verkligen fram emot det här.
Så skönt att allt går så bra nu. Delar med mig av min lycka till er :)

Blessed be.

Bilden är länkad från en butik som säljer kärleksdronkar. Klicka här för att komma till butikens hemsida.

Men gå och lägg dig kvinna...

2011-01-11T00:29:00.003+01:00

Bara för att jag varit helt slut idag, och bara för att jag har en as lång dag framför mig imorn med massa saker jag måste göra, så är jag inte trött! Har hållt på och "jag ska bara" i en timma nu men fan jag måste skärpa mig.

Imorn ska jag sitta med i ett möte som varar flera timmar på jobbet och jag har super svårt att hålla koncentrationen på sånt speciellt om jag är trött. Så kan någon låna mig lite vuxenpoäng så jag går och lägger mig nu? :)

Ska skriva om en super trevlig helg också och lite annat som ligger och gror i huvudet men jag får fan inte göra det nu. Nu är det sängen... Men först ska jag bara....

Inspirerad.

2011-01-06T22:20:00.003+01:00

Såg en film ikväll som utspelar sig i London på 60 talet. Jag saknar England och dess natur. Har iofs aldrig varit i London men är inte förtjust i storstäder heller... Men Wiltshire är vackert! Längtar tillbaka till Avesbury och Swindon. Alla va så trevliga i England, förutom satkärringen jag jobbade för och hennes helvetes yngel :P Men hästarna va såklart underbara och ridturen jag tog mitt på dagen genom ängar och den Engelska landsbygden gjorde att jag kunde uthärda resten av dagen med dom bortskämda miljonärerna.

Skulle vilja packa ner mina närmaste vänner och flytta dit igen. Fast inte till Calne den här gången, den staden va liiiite för liten för mig, men kanske till Avesbury? Ja ett litet hus nära dom gigantiska stenarna, den magiska atmosfären och den super mysiga häxaffären vore nått. Med alla som jag älskar runt mig. För jag kan inte lämna dom. Speciellt inte min syster.

Jag hade en nära vän från Tjeckien när jag bodde i England som hette Sarka (uttalas Sharka, så jäkla coolt haha!) och hon va en så otroligt skön person. "It will be ok!" sa hon alltid på sin brutna engelska när jag vart nervös för att vi villat bort oss ännu en gång. En gång tog vi bilen till Swindon istället för tåget, ingen av oss hade hört talas om den GIGANTISKA rondellen när man kör in i staden. Gissa om vi fick panik när vi såg den här skylten framför oss

Det är alltså fem rondeller i en enda stor rondell. Vi hade ingen aning om hur fan vi skulle köra i den men som tur va så låg det en bil framför oss så vi följde den tills vi kom ut ur skiten.
Till råga på allt hade jag tagit mitt körkort EN vecka innan jag flyttade till England så skulle jag helt plötsligt köra på fel sida och på MYCKET smalare vägar! Men efter några dagar vande man sig eftersom jag spenderade rätt stor del av min dag i bilen och hämtade/lämnade barnen, sjussade till privatlektioner m.m.

Trots att mitt jobb gick åt helvette och jag va helt psykiskt knäckt när jag kom hem från England så ångrar jag det inte en sekund! Ska dit i april och hälsa på två av mina vänner och jag kunde inte längta mer!!

Vem vet, någon dag får jag säkert spader på allt och drar igen :) Antingen till något varmt ställe eller till mitt älskade England. Undra hur många gånger jag skrivit det ordet i detta inlägg? Hmmm upprepning? Vadå? :P Det roligaste va att jag skulle egentligen skriva om något helt annat men har nu glömt bort va det va eftersom jag reste tillbaka i mina minnen istället.

Typ världens bästa seriebok.

2011-01-06T00:46:00.003+01:00

För några år sen så fick min käre vän husmusen mig att läsa serien Strangers in Paradise av Terry Moore (Klicka här om ni vill komma till seriens hemsida.) som handlar om två kvinnor, Katina "Katchoo" Choovanski och Francine Peters. Det jag älskar med den serien är inte bara den fantastiska, djupa och spännande handlingen, utan tecknarens sätt att rita på. Den ena tjejen är smal, och har små bröst medans den andra tjejen är mullig och har stora bröst. Jag vart förvånad när jag fick veta att det är en kille som gjort den. Kvinnor som ser ut nästan som på riktigt!! (Hallå det är ju en serie så helt naturtroget är det ju inte... ;) )

Jag rekomenderar starkt att man läser den här serien, finns att låna på seriebiblioteket i stockholm om man bor här annars vet jag faktiskt inte. Går ju såklart att köpa också :)

En annan fin grej med den här serien är att Katchoo (eller egentligen Terry Moore) skriver så fina dikter. En av hennes dikter har förevigt etsat sig fast i min hjärna helt utan anledning förutom att den är så VACKER.
Så jag tänkte posta den här på bloggen så ni får läsa :) Copyright tillhör Terry Moore.

I Dream of You

I don't know why but I do
Dream of you.
Losing you
I dream of you.
I don't know why but I do
Think of you.
Though we're through
I think of you.

Is it the same way for you?
Doesn't hi and goodbye sound so cruel?
How can I take my heart from you?
Even even though I'm losing you,
I still dream of you.
I dream of you.

I don't know why but you still
Give me chills.
Through your faults and pills
You still give me chills.
Is it the same way for you?
Doesn't hi and goodbye sound so cruel?
How can I take my heart from you?
When even though I'm losing you
I still dream of you.
I dream of you.

En kväll för funderingar

2011-01-05T00:53:00.005+01:00

Långt men nödvändigt inlägg.
Jag har gått med i bloglovin för att kunna ha kolla på dom bloggar jag läser som inte är från blogger. Älskar att läsa bloggar som jag får inspiration ifrån. Tyvärr är dom inte så många och jag tänkte att jag kanske kunde hitta fler via blolovin. Men ikväll kan jag inte leta, jag är för rastlös.

När jag fick min ADHD diagnos så undrade jag först om min läkare gick på droger. Jag som är världens tröttaste person! Jag är inte hyperaktiv någonstans... Visst kan jag verka uppåt om jag är på sjukt bra humör och det är mycket folk som är goa och glada runt mig men vem kan inte det liksom? Sen förklarade han att min hyperaktivitet sitter på insidan. Istället för att vara hyper utåt som många ADHD människor är så har jag min inuti som en ångest. Det va den ångesten som höll på att äta upp mig förut och som jag slagits mot hela mitt liv.

Dock brukar jag säga till folk att jag har ADD istället för att säga ADHD för folk ser ut som stora frågetecken annars. Lika lite som jag orkar förklara varenda jävla gång att mitt namn inte är ett kill namn så orkar jag inte förklara om min diagnos. Säger man ADD så kanske folk inte vet vad det är och då säger jag bara att det är en gren från ADHD så nöjjer dom sig oftast.

Efter att ha snubblat in på en känd fotoblogg så började jag fundera lite. Jag älskar att skapa och har så otroligt mycket som jag vill göra i skapandets anda, så varför gör jag det inte? Det känns som om jag ska sprängas om jag inte får ut alla ideér men ändå låser det sig.
En egen teori om detta är att det blir för mycket, det är alldeles för många tankar och skapelser som vill ut på samma gång så dom fastnar i dörren liksom. Men jag vill ändra på det.

Så från och med nu ska det här bli min inspirations blogg! Här ska jag posta allt som jag skapar, hur missnöjd jag än må vara med verket. För det spelar ingen roll om jag inte är bäst i världen på att rita, fota eller manipulera bilder, huvudsaken är att jag gör något jag ÄLSKAR och tycker det är roligt.

När jag började blogga så va det dels för att jag älskar att skriva men har svårt för att få arlset ur vagnen så det här va ett sätt att sätta igång, en annan anledning va för att jag mådde så fruktansvärt dåligt och inte orkade förklara för alla som frågade så jag bloggade ner skiten istället och sa åt folk att läsa.

Men nu för tiden mår jag ju så sjukt mycket bättre :) Jag är lycklig för första gången i mitt vuxna liv och jag kan hantera min mörka sida så mycket bättre. Så det är nog bra att jag gör om den här bloggen till en skapande blogg så den inte dör ut. För konstigt nog så är det enklare att sätta sig och skriva här än i min privata "känslobok" som jag har. Den används endast när det är saker jag inte vill/kan skriva här.

För att peppa mig själv ska jag ge mig själv lite uppgifter, och om ni få med trogna läsare ser att jag inte gör det eller helt glömmer bort vad jag lovat i detta inlägg så PÅMINN MIG! :)

Här kommer en gaaaammal bild på min syster som jag tog första eller andra året på media linjen. Copyright:Me

Kram på er.

Testar bloglovin.

2011-01-05T00:31:00.000+01:00

Följ min blogg med bloglovin

Skumma grejer.

2011-01-04T22:08:00.004+01:00

När jag va liten hade jag en jätte konstig tvångstanke, nämligen att jag va tvungen att avsluta allting med höger, för höger va guds sida och vänster satans (jag trodde på gud på mitt eget lilla sätt och gör det väl än fast med gudinnan liksom :)).
Så om jag tuggade på nånting va jag tvungen att tugga det på höger sida sist och om jag gjorde nått med vänster hand så va jag tvungen att göra samma sak med höger efteråt. Det va skit jobbigt och pågick i något år eller två kanske, minns inte riktigt. Jag har aldrig riktigt fattat vad det där kom ifrån, kan inte minnas att någon speciell händelse satte igång det, men så läste jag ett inlägg på Lilithas blogg. Där skriver hon om att man brukar säga att vänstra sidan är satans sida och den högra är guds. Visst skulle det kunna vara så att någon sagt det till mig när jag va liten och jag därefter fick min tvångstanke men det känns verkligen som om jag skulle komma ihåg det. Jag tror nämligen att jag bara fick för mig det själv vilket är lite skumt om det är ett gammalt talesätt.

Hur som haver så hände något (kommer inte ihåg vad) jag vart sur och la helt ner mina tvångstankar. Så idag är jag varken rädd för att låta den mörka sidan ta över eller har tvångstankar :) (Mer än att jag kollar spisen väldigt noga innan jag går hemmifrån..)
Så kan det gå!

Jag har copyright på bilden, använd ej utan min skriftliga tillåtelse.